Klockan är snart 03 och jag sitter i en av våra fårskinnsfåtöljer, samma som jag skrev min bok i, och väntar på att tevattnet skall bli lagom varmt på spisen. Te!? Vem är jag ens. Men det känns på något sätt vettigare att dricka örtte än kaffe mitt i natten….. Stearinljusen fladdrar på köksbordet och jag tittar ut över mörkret på gårdsplanen. Tystnaden.

Jag sover bra i vanliga fall, har alltid gjort, vilket jag är så oändligt tacksam för. Visst har det funnits nätter där orostankarna växer sig gigantiska och precis allt känns omöjligt, som för de flesta av oss, men för det mesta sover jag gott. Tack å lov. Vet många medsystrar där ute som inte gör det, och hur påverkat allt runt omkring blir. Sömnen är ju så viktig för hela vårt välmående och jag vet inte varför den blev avbruten i natt. Har legat vaken en timme och vridit mig fram och tillbaka. Inte har ljudet av musen, precis ovanför mitt huvud i sängen, hjälpt till direkt. Måste ladda musfällan imorgon.

Kanske var det den sena pastamiddagen som ställde till det. Jag som vanligtvis försöker avsluta mitt ätfönster vid 18-19 och dessutom mest äter “grönt” och undviker bla vitt mjöl, nu hann klockan nästan bli 22 innan pastalasset på min tallrik var slut. Men vad göra när maken efter dagens bastubad går in och lagar en väldigt frestande Cacio e pepe…..? Till saken hör att vi typ plöjt hela serien om Italien med Stanley Tucci, där det mesta kretsar kring den ena krämiga pastan efter den andra, såklart kocken blir sugen på pasta Ett fantastiskt serietips förresten, om man gillar Italien. Och pasta.

F.ö vaknade jag med feber i onsdags och sov typ hela dagen. Typiskt eftersom jag var bjuden till en “Exklusiv förhandsvisning” av årets Antikmässa på Stockholmsmässan. Dessutom missade jag en viktig lunch på dagen och häng med “mina tjejer” på kvällen. Attans. Torsdag morgon fit for fight igen och ingen feber. SÅ skumt! Mackan hade likadant förra veckan, feber ett dygn och sedan inget mer…..

Nåja. Skönt såklart! Det gjorde dessutom att jag kunde genomföra en efterlängtade lunch med min syssling Sophia. 3 timmar flög iväg och vi hade kunnat fortsätta i många fler. Sophia läser till präst och kommer dyka upp i min podd framöver. Det ser jag SÅ mycket fram emot!

Visst har jag väl berättat att jag kommer starta upp podden igen, efter några månaders uppehåll? Kul va!? Ni är så många som skickat DM på Instagram och undrat när podden kommer tillbaka, och det gör mig så väldigt glad! Varenda gång jag tänkt tanken att “det finns ju redan så många poddar, ska jag verkligen” så har någon skrivit “jag saknar din podd”. Så jag kör! Och är väldigt taggad på nya samtal med spännande människor framöver.

Efter ett par dagars firande av mamma 75 år, så drog jag vidare till vårt älskade Varberg, där Mackan mötte upp. Han hade åkt morgontåget från Stockholm. Ett par nätter på Varbergs Kusthotell är aldrig fel liksom. Vi har bott många gånger där och det beror främst på deras bastu precis nere vid havet. Att varva kallbad i stormigt februarihav med varm bastu, få saker som slår det. Om du frågar oss.

På fredagen, när vi kom ner, så bjöd västkusten på strålande sol från klarblå himmel. Så härligt! Älskar att promenera från Apelviken (oftast utgår vid dock ifrån Södra Näs) utmed havet ned till fästningen och Kallbadhuset. En promenad vi gått hundratals gånger genom åren, inte minst när vi bodde i Varberg, och som vi fortsatt med flera gånger per år sedan vi flyttade för 35 år sedan. Extra fint denna sista februari, med solen som värmde ansiktet hela vägen.

När vi vaknade på lördagen låg dimman tjock och hela dagen fortsatte himlen vara jämngrå. Helt klart lättare att få till vackra bilder då.

Precis nere vid havskanten ligger Subbe fyr. Oj vad många gånger vi suttit där som tonåringar, Mackan och jag. Känns fint att ha platser att återkomma till år efter år. Nya och gamla minnen.

PS. Nöjd att jag lyckades fånga skatan som flög hit och dit medan jag plåtade. Kanske han helt enkelt ville vara med på bild…..

Undrar just om det är någon sjukdom när det växer mossa såhär i buskarna? Väldigt vackert oavsett.

Håll till godo med Subbe Fyr från alla möjliga håll. Kunde liksom inte sluta plåta i det perfekta ljuset.

Jag började skriva detta inlägg för några dagar sedan, innan influensan from hell slog till. Inne på tredje dagen med feber, hosta och värk i varenda led. Det var väl det som smög sig på med febern i onsdags-pigg och feberfri torsdag & fredag. Vaknade i lördags morse med hög feber och slemhosta i lördags. Sorry till alla jag hunnit smitta när jag trodde jag kom undan med endast en feberdag! Hoppas att du klarade dig Sophia.

Idag vaknade även Mackan med hosta & feber, så nu ligger vi här båda två. Vi konstaterade just att det är helt ok ändå, när man slipper ha ett gäng småbarn att ta hand om samtidigt som man själv är sjuk. Minns det som igår…..

Måndag morgon den 10 mars idag, och jag har precis anmält mig till pressevent där Victoria Skoglund skall presentera årets pelargon på Nordiska Trädgårdsmässan. Älskar ju pellisar så det blir spännande! Ser även fram emot en blomstrande presslunch “Lunch i det gröna med Vivi Wallin & Johan Munter” hos Alverbäcks Blommor på Ekerö veckan innan trädgårdsmässan. Jag har inte varit ute hos Alverbäcks på över 40 år (!) när min pappa var VD där, så det skall bli riktigt roligt!

Önskar dig en fin vecka! Påminner även om att gärna trycka på hjärtat eller lämna en kommentar när du är inne och läser här. Det betyder så mycket med små livstecken för att få inspiration att fortsätta skriva. Tack!