Plåtburkar är också en favorit.Den vänstra, som det står Ärtor på, hittade vi i uthuset i vårt förra hus. Den högra är min morfars "snuskburk" som han hade maten i under lumpen.
Det är något speciellt med prylar som har en historia eller koppling till någon speciell person. Man blir påmind om honom eller henne på ett naturligt sätt. Morfar. Som älskade godis och sötsaker och som gnagde på köttben så att han blev alldeles flottig runt munnen.
Jag minns hur han tog på sig sina stora stövlar och den gröna mössan med öronlappar. Sedan gav han sig ut och jagade älg i skogen hemma utanför Alingsås, tillsammans med sina taxtöser Lina och Lady.
Tillsammans med mormor och morfar plockade vi blåbär och lingon och lärde oss allt om olika fåglars läten och utseende.
Fina minnen som poppar upp när man tittar på den gamla skavda snuskburken......