Jag älskar att åka tåg. Inte minst en dag som denna då solen behagar kika fram, om än lite blygt.

Dock tillräckligt för att skapa vårkänslor och längt efter värme.

Det behövs inte så mycket.

Jag tänker att det är den vi alla längtar efter. Värmen.

Den gamla mannen som sitter i sätet snett över gången.

Han och sonen har förbeställt kaffe och räkmacka. Ömheten i hur sonen hjälper sin pappa till rätta.

De är på väg upp till Sofiahemmet över dagen. ”Bara en rutin-kontroll” lugnar han någon på telefon.

Mötet med människor den senaste tiden. Från olika bakgrunder, i vitt skillda sammanhang. Egna historier.

Ett gemensamt.

Längtan efter den mänskliga värmen.

Mer tid med sina nära.

Man vill bli en bättre förälder. En bättre partner. En bättre vän.

Mer närvarande. Inte så stressad. Mindre kluven.

Det behövs inte så mycket.