..... att jag saknar min lillebror lite extra, långt därborta i Australien. Han och familjen, hans fru Carissa och tre fina pojkar, flyttade till Sydney i höstas, så det är inte nästgårds direkt...

Brorsan fyllde år igår och jag minns att när han var liten hade vi alltid julgrans-plundring på hans födelsedag. Godis och tomtebloss.

Vår gran här hemma står aldrig så länge som till 8 Januari. Den åker ut före Nyår. Så tidigt som möjligt efter Annandagen. Det känns som att granarna, nuförtiden, tas in mkt tidigare (hemma i Veddige, under mina skolår, ja även när vi bodde i Ulricehamn, Timmele, Bålsta och Bollnäs, så var det regel att den sattes in och kläddes dagen före julafton. DET gick inte att rucka på och det ville ingen av oss heller) och åker ut mkt tidigare än förut. Är det ett tidens tecken på vår otålighet? Helt oviktig fundering så här en tisdag i Januari.....

Jag saknar brorsan också av den egoistiska anledningen att han levererade världens finaste tulpaner till mig så här års. Under många år var han odlingschef på Rydells blommor och då kunde vi frossa i denna härliga lökväxt utan begränsningar.

Jag tänker också att det är härligt (och lite komiskt) att se hur många som vill äta nyttigt, grönt och sockerfritt såhär efter jul-och nyårshelgerna. Gissar att det måste vara det allra vanligaste nyårslöftet. Bra. Man mår ju SÅ mycket bättre utan ett blodsocker som går upp och ner och en mage som står i fyra hörn.....

Vi äter vegetariskt så mycket som möjligt under veckorna. Det kött vi äter är ekologiskt och svensk-odlat. Punkt. Så viktigt ju, vad vi stoppar i oss. Jag tänker på hur vårt matintag såg ut när jag växte upp på 70-80-talet. Falukorv och Hot-Dogs. Mariekex och saft. Ha!

Jag funderar också över att odlingssäsongen snart är här. Redan nu ser jag på Instagram att många börjar beställa fröer och drömma om sina odlingsbäddar.

Ni som följt mig ett tag förstår att frågan jag ställer mig är relevant; ska jag helt enkelt strunta i att köpa några fröer i år. Inte låta mig förföras av dessa vackra påsar utan inse att fröerna gör ingen nytta när de blir kvar i påsen. Eller ruttnar bort i ett glas för att jag glömt att jag lagt dem i blöt.

Å andra sidan har vi ju köpt hem tegel till golvet i vårt blivande växthus. I år har vi ju bestämt att det faktiskt skall upp. Så mina drömmar om att sitta i den svala vårsolen och sippa mitt 11-kaffe bakom varma växthusglas är redan igång. Dock inte några planer på vad jag faktiskt tänkt odla där inne...

Samtidigt tänker jag vidare att det finns ju så många duktiga trädgårdsmästare, där ute, som kan det där så mycket bättre. De behöver ju "odlare" som mej att sälja sina fina plantor till. Ingen behöver ju veta att jag är egentligen är fjärde generationens trädgårdsmästare. tack brorsan att du tar den bollen istället......

Mina tisdags-tankar går vidare till allt roligt och spännande som kommer hända detta nya år. Om inte allt för lång tid är jag igång med Fru Vintage 11-kaffe på riktigt. Det blir en release för det i Stockholm, så håll utkik här och på min Instagram. I samband med releasen kommer man även kunna köpa kaffet i min webb-butik igen. Så stay tuned.

Nu, i skrivandets stund, är klockan snart 11 och det är dax för 11-kaffe. Tänker att det är viktigt med små pauser i vardagen. Att få ta en fika med en kollega eller vän och småprata lite. Så är det ju så gott med kaffe. Och hälsosamt visar det sig mer och mer genom forskningen. Det lär jag också få anledning att återkomma till....

Kaffet ger mig personligen även möjligheten att göra en insats för dem, som inte har funderingar som när granen skall tas in och ut, eller vilka fröer som skall sås i vår. För dem som har riktiga problem. Med mat för dagen och överlevnad. Det kommer du också kunna läsa mer om här på bloggen framöver.

Jag tänker att jag vill leva ett liv som är större än mig själv. Som inte bara handlar om "ME, MYSELF AND I". Vi lever i en tid som blir mer och mer egoistisk, inte minst via sociala medier, selfies och ett växande behov av att synas och få bekräftelse.

Idag är det så lätt ändå att kunna vara med på ert hörn och göra skillnad i andras liv. Jag tänker på Cancergalan igår. 25750 st blev nya månadsgivare. Fantastiskt!

Bilderna ovan är prints som min son Noah Agemo och hans fru Ida tog fram för ett par år sedan. All förtjänst går till att bekämpa trafficking. Två unga människor som bestämmer sig för att inte bara förfasa sig över det onda i världen, utan faktiskt vara med och GÖRA något.

Nu skall jag ta en pause från kontoret och gå ut en stund i solen. Fördelen med att vara sin egen och bestämma över sina raster, tänker jag.

Ha en riktigt fin dag där du är!