Det är svårt att föreställa sig vad man kommer uppleva i mötet med 13 unga tjejer, som levt en stor del av sitt liv som prostituerade på Addis Abebas gator.

Vi var nog alla lite nervösa och spända.

När vi klev innanför de höga ”murarna” av plåt (som finns där för att skydda flickorna) var den oron som bortblåst. Deborah House är en fridfull plats av lugn och ro. Du känner det direkt och det bekräftas i mötet med tjejerna. Även om de är lite blyga i början så fnissar de med varandra som vilka jämnåriga som helst.

Deras väg hit är dock traumatisk och smärtsam. De har alla levt ett hårt och tufft liv där de tvingats att sälja sina kroppar till många män per dag.

Till Deborah House har de kommit för att personalen här sökt upp dem i deras misär på gatorna. Under lång tid besöker man dem dagligen, i deras destruktiva miljö, för att bygga förtroende och visa att man bryr sig. Så småningom berättar man för tjejerna att det finns hopp och möjlighet till ett annat liv. Att de kan få komma och genomgå en 1-årig rehabilitering på Deborah House och därigenom förbereda sig för ett annat, bättre liv.

Tjejerna som får en plats på DH är mellan 16-35 år. Kriteriet är att de levt på gatan minst ett år och de vill förändra sitt liv.

Personalen berättar att de första 2 månaderna får flickorna bara vila och återhämta sig. Det tar ett bra tag att få dem att varva ned efter år av ett väldigt hektiskt och destruktivt liv.

Sedan börjar rehabiliteringsprogrammet som består av både gruppsamtal och enskilda samtal där de får proffesionellt hjälp att bearbeta allt de utsatts för.

Till vänster i bild ser vi Eled Admasu, föreståndare för Deborah House. Hon har själv levt flera år som prostituerad men är idag gift och har en liten 2-årig son.

Det är inte svårt att se att Eled älskar dessa flickor, som om de vore hennes egna,och verkligen brinner för att hjälpa dem. Hon utstrålar en sådan värme och ett lugn som smittar av sig.

Hon berättar för oss att det såklart är tufft också. Många av tjejernas upplevelser är fruktansvärda och det kan vara svårt att våga tro på en förändring. (Jag kommer bla berätta för dig, här på bloggen framöver, om ”Rachel” vars situation såg totalt omöjlig ut, men som idag är en av dem som genomgår rehabilitering på Deborah House) Eled har dock arbetat med det här projektet i över 10 år och sett de mest ”hopplösa fall” resa sig, slutföra en utbildning och skaffa jobb. De flesta bildar även familjer och får egna barn.

Deborah House sponsras av Läkarmissionen via den lokala organisationen Bright Star.

Bright Star startades och leds av en man som heter Gizachew Ayka, som själv varit gatubarn. Han livsberättelse kräver dock ett eget inlägg framöver.

När vi kom till Deborah House hade tjejerna förberett en traditionell kaffe-ceremoni med tvätt och rostning av bönor, som vi sedan stötte till pulver i en trämortel.

Vi fick veta att i Etiopien dricker alla kaffe och att ceremonierna är en stor del av vardagen. Kring dem samlas familjer och hela byar och de kan pågå upp till flera timmar. Det gillar Fru Vintage såklart;) Hon som försöker föra in 11-kaffet igen, för att skapa paus i i den västerländska stressen.

Man slås såklart rätt snabbt av att vi lever i en helt annan verklighet.

Ikväll skall vi uppleva den verklighet som dessa tjejer har lämnat bakom sig. Livet på gatan. Vi skall möta några av de tjejer som fortfarande lever kvar i denna misär, men som Deborah House jobbar för att hjälpa till ett nytt liv.

Behöver jag nämna att detta är en minst sagt omtumlande resa. På så många sätt.

Jag är så tacksam att jag får göra den, därför att framför allt är det en resa av hopp. Det går att förändra. Steg för steg. Liv för liv.

Framöver skall jag skriva mer om hur vi tillsammans kan agera aktivt. Tills dess- gå in och läs mer om alla de livsförvandlande projekt som Läkarmissionen stöder runt om i världen.

Och om hur du kan vara med och göra en skillnad redan idag.

Alla bilder är tagna av Noah Agemo.