När jag skriver det här kan jag låta tårarna, som bränt under ögonlocken vid flera tillfällen under denna omtumlande resa, rinna fritt.
Jag gråter över Maselech som jag vet är på väg upp i bergen just nu, samtidigt som jag är tillbaka i värmen och tryggheten i mitt eget kök.
Berättelserna om övergrepp och misshandel maler i huvudet.
Den här resan till Etiopien har minst sagt varit omtumlande. Det är svårt att ta in att efter en flygresa, bara 7timmar bort, lever människor i en obeskrivlig misär.
Jag låter tårarna rinna ner i håret på mitt barnbarn, som äter sin frukostmackan i mitt knä. Jag tänker på de små knyten av barn som vi körde förbi, sovandes på refuger mitt i trafiken i Addis.
Jag återupplever ögonblicket, på centret för dem som lever på gatan, när jag möter blicken på de två pojkar som är där för allra första gången. Smutsiga och trasiga sitter de nära varandra, och äter risblandningen de bjuds på från samma tallrik.
De tittar storögt när Mengu, en av personalen, berättar för dem att det finns ett annat liv. Att de kan få hjälp att komma ifrån gatan. Han översätter och förklarar för oss att de pratar om framtiden, om vad som kan hända dem om de fortsätter leva som de gör nu.
Jag slås av värmen och omsorgen när Mengu pratar med pojkarna. Vi har sett på nära håll de här dagarna att hans, och övriga personalens, hjärta för dessa trasiga barn är genuin och äkta. Kanske för att flera av dem själva blivit räddade från prostitution och ett liv på gatan.
De tror verkligen på att varje individ kan få ett helt nytt. Att det inte är kört för någon.
Tårarna börjar rinna på en av dem, han har en skjorta som varit röd en gång, när Mengu förklarar att de är viktiga och värdefulla. Att de är värda ett annat liv.
Det är inte omöjligt. Det GÅR att göra något åt det fruktansvärda och ogreppbara.
Den här resan har även stärkt den vetskap jag egentligen redan hade, innan jag åkte;
pengarna från Läkarmissionen når fram och gör enorm nytta.
Du och jag kan inte vara på plats och jobba för en förändring, som personalen på Bright Star gör, men VI kan ge dem de ekonomiska förutsättningarna för att deras arbete kan fortsätta. Hjälpa dem att rädda fler.
Vill du vara med?
Det bästa du kan göra isåfall är att bli månadsgivare. Det hjälper Läkarmissionen att få en kontinuitet i sitt stöd till alla dessa livsförvandlande projekt.
För visst är väl flickor som Maselech värda en hundralapp i månaden?
När du blir månadsgivare är du även med och ger föräldralösa barn i Syd Afrika ett hem, fattiga kvinnor i Burundi möjlighet till självförsörjning och stöd till Nobelpristagare Dr Dennis Mukwege i hans viktiga arbete för kvinnor och barn på Panzisjukhuset.
Hur bra!!?
Dessutom startar Läkarmissionen och jag just en kampanj där du, som registrerar dig för att bli månadsgivare, får Fru Vintage 11-kaffe och en annan jättefin premie! Kolla in här!
TACK för att du vill vara med!
Alla bilder är tagna av Noah Agemo