Jag är minst sagt tagen av responsen om mitt inlägg om den rosa fastigheten i Göteborg. (Se i inlägg längre ned, för den som missat)
Många förstod direkt att vi inte hade köpt den på riktigt. Troligen för att man läst hela blogg-inlägget, ända ned till ”i min dröm kan det mkt väl hända i ett rosa kråkslott i Göteborg....”
Det hela var alltså bara en dröm. Vi har inte köpt Merkurhuset. Tyvärr.
Jag gjorde inlägget delvis för att jag gillar att drömma stort och visionera. Jag tror på att ”tala ut” för att sätta igång processen.
En annan önskan var att väcka lite eftertanke hos oss. En motvikt till inlägg om nya luckor till köket och senaste shoppingen.
Det är såklart inte så att jag är emot inspirerande inlägg om kök, färgkoder och inredning. Tvärtom. Jag älskar det! Jag tänker bara att det faktum att vi får bo i ett välbärgat land som Sverige kommer med någonslags ansvar. Att liksom göra något gott av den. Inte bara för sig själv och sina närmaste. Att vår välfärd behöver spilla över till den som inget har.
Flera av er hade inte förstått min ”dröm-knorr” i slutet på rosa-huset-inlägget. Jag har fått mejl och DM med grattis och hurra-hälsningar. Senast idag. Erbjudanden av tjänster, jobbförfrågmingar och förslag på samarbeten kring kråkslottet. HELT FANTASTISKT!!! Jag blir så glad! TÄNK att det finns ett sådant engagemang!
Attans att det bara var en dröm.
Vem vet....
”Jag började själv sväva iväg att jag vill leva mer för andra och göra mkt mer skillnad. Är så trött på hetsen som finns överallt. Vi har tappat oss själva”
”Fina drömmar! Jag kommer gärna och jobbar med er!”
”Hoppas att det rosa blir erat. Jag slutar med allt och hjälper till där ni behöver. Promise!”
”vilket fantastiskt projekt! Jag vill gärna komma och jobba med er”
”Så fin din drömmen lät! Jag tyckte det lät så genomtänkt att jag trodde du/ni funderat på det väldigt länge. Vem vet. Det kanske kan bli så en vacker dag! ”
Det finns så många behov att fylla idag. Så många som lever i fattigdom och slaveri. Så många ensamma och olyckliga människor. Det är lätt att tänka att ”vad kan lilla jag göra”? Jag tror att vi alla kan betyda så mycket mer än vi tänker. Vi får börja i det lilla och sprida värmen där vi finns.
Min man berättade igår att han precis skrivit in i sin kalender att uppmuntra minst en person varje dag. SÅ bra ju! (Jag sa inte att jag skrev in det redan vid årsskiftet, i mina mål för året. Dock är han så bra på det från början, så jag har svårt och tro att han behöver påminnelsen;)
Samtidigt som vi sprider positivt och gott där vi finns, så kan vi också göra en ekonomisk skillnad. Många av oss känner inte av den 100-lapp det kostar att tex bli månadsgivare. Ibland kanske vi rent av behöver ställa oss frågan; får det ”kosta” något för mig att någon annan skall få ett lite mer drägligare liv. Hur mkt är jag beredd att avstå av min egen bekvämlighet?
Jag är SÅ tacksam och glad för alla er som signat upp er som månadsgivare hos Läkarmissionen. Här finns det fortfarande möjlighet att gå in om du vill ha den fina kaffe-premien.
Om du är en av dem som redan signat upp dig, och vill ha BÖNOR, istället för fardigmalet kaffe, så får du gärna skicka ett DM till mig. Senast kl 8 imorgon bitti. (13/11)
F.ö hittade jag det här fina stället när vi var i Göteborg senast. Kafé Magasinet är den perfekt platsen för kaffe och Office. När jag kom dit på förmiddagen var jag nästan helt själv. Bara ett par till som gömde sig bakom sina datorer. Dock fyllde det på med folk eftersom.
Jag älskar det faktum att jag kan sitta var som helst och jobba! Det blir ju så mk trevligare med lite folk omkring sig. Inte minst när man är egenföretagare och inte har några kollegor.
Älsk på när det dessutom ser ut såhär. Kafé med eget orangeri. Jag gillar verkligen den naturnära färgskalan, och alla gröna växter. På återseende!