Dotter E messar om 20 minusgrader där hemma, och massor med snö. Skrollar på Instagram bland insnöade bilar, som inte vill starta i morgonstressen till jobbet, och skidande barn på sportlov.

Mamma och jag började med frukost på terassen. Med fågelkvitter och VÄRME. (Well. Det är valfritt att läsa mina inlägg de närmaste två veckorna. Varning för bilder som är långt ifrån svensk vardag och snökaos;)

Jag hade tänkt börja dagen med min vanliga löptur, eftersom jag trodde att jag skulle vakna tidigt av jet-lag och därför skulle hinna innan värmen blev för stark, men jag vakande först kl 9. Vi har sovit som klubbade både mamma och jag. Skönt.

Lunchen avnjöts i strandkanten med sand mellan tårna. Alltså. Frukten här! Som godis. Smakar gudomligt när den fått mogna i solen, och inte på ett flygplan på väg till butikerna hemma.

Utmed hela den långa stranden står grupper som den här uppställda under träden. Bara att duka upp sin picnic. Något som thailändarna själva gör med hela familjen i släptåg.

Eftersom det inte är så mycket turister här i området så gäller det att ta betalt av de få som dyker upp. Vi märkte att mannen som kom och ville ha betalt för sittplatserna, tog i när han sa summan. Dock tyckte både mamma och jag att det var värt de 15 kronor vi fick betala;)

Före lunchen tog vi oss en skön och mysig cykeltur. Bästa sättet att utforska en ny plats om du frågar mig. Man gör det i sin egen takt och kan lätt stanna och plåta:) Jag har en tålmodig mor, som stannar och ställer upp sig så fint på kommando.

Något som slår mig, när man besöker länder som tex Thailand, är hur mycket mera tid familjerna verkar ha med varandra. Man ser ofta hur hela släkten är involverad i tex en restaurang eller butik.

När vi gick förbi ett lunchställe (läs liten träbod med tillhörande uteservering på stranden) idag, så såg jag att familjens son satt vid ett av borden och gjorde läxor, medan lillebror låg på en kudde bredvid och sov. Mamma och pappa var i full färd med att förbereda för lunchgästerna och vid diskbaljan, i strandkanten, stod farmor/mormor.

Jag vet. Lätt att se en förskönad bild, som det säkert finns flera baksidor med, men jag väljer, här och nu, att fokusera på det faktum att familjen, alla generationer inkluderade, på ett naturligt sätt har tid med varandra. Fint.

Jag undrar förresten hur hälsovårdsnämnden fungerar i länder som detta. Om det alls finns någon sådan. Och vilka riktlinjer som finns när det gäller affärsverksamhet. Det verkar vara hyfsat öppet för vem som helst att laga mat på ett moppeflak i flygande fläng. Haha. Det kanske är det man skall göra sen, på gamla dar.....

För övrigt så tränar jag mig på att redigera bilder via min nya padda. Så håll till godo med lite olika varianter om man säger så.

Ni missar väl inte Krickelins magiska bilder från LA förresten. Kul å tänka att en stor del av min familj är där samtidigt. Fick förresten just en liten filmsnutt från maken där det käkades Donuts till frukost.

Det gäller att tänka till när familjen är utspridd i tre olika tidszoner. I LA käkas det frukost som sagt, i Thailand sitter jag på terassen i becksvart värme och bloggar. Klockan är strax efter 23 och jag skall snart lägga mig. Hemma i Stockholm är det typ middagsdags och, som sagt, därifrån kommer det filmer på strålande sol och MASSOR med snö.

Well vänner. Det här blev nog ett ganska spretigt inlägg. Haha. Det vore så roligt att höra vilka ni är som läser, och vad ni vill läsa om?

Tyvärr har vi fortfarande en liten utmaning med kommentarerna här på bloggen. Så har jag inte svarat så beror det inte på att jag är snorkig, eller inte läst. Jag läser alla kommentarer, både här och på Instagram, men på bloggen har vi lite ”tekniska utmaningar”

Så skriv gärna en liten hälsning, kommentar eller åsikt om innehållet här, på Instagram istället. Då blir jag SÅ glad!

Mamsen har gått och lagt sig, så jag tror jag skall följa hennes exempel. Får se om jag kanske ställer klockan så jag inte missar min löptur imorgon också. Eller inte. We´ll see.

Jag längtar iallafall redan efter frukostfrukten.....