Idag har yngsta dotter N och jag landat i London. Stannar till söndag morgon.

Några dagar konferens, några dagar ledigt.

Jag kör på med mitt tema fasader. Dels är det Ordet för min fotoutmaning idag, men även ett ständigt pågående då jag är ute och reser. Jag kan liksom inte sluta fascineras av dem. Plåta och fantisera.

Vad pågår innanför de där vackra fönstren? Vem bor där? Hur ser det ut?

Lite som man kan fundera kring människor ibland. Vem finns egentligen bakom den där fasaden. Hur ser det ut ”där inne” . Vad döljer sig i de där vackra ögonen. Är de lika glada som munnen.

Trots att jag fortfarande är rätt hängig av min förkylning, så gick vi en hel del. Bästa sättet att ta sig fram tkr jag.

Man går i sin takt. Kan stanna när och hur länge man vill. Plåta.

Japp! Det finns redan ett gäng fina londonhus i kameran.

När jag började känna mig lite väl yr och kallsvettig så tog vi en Uber till tapas-restaurangen barrafina.

Vi hade blivit rekommenderade och jag skickar vidare. SÅ gott!

Det går dock inte att boka, så våra vänner hade förvarnat om minst 1/2 Tim i kö. Vi kom dock i exakt rätt tid. Klev rakt in och fick platser direkt. 15 min senare hörde vi att väntetiden plötsligt var 45 min....

Vi beställde in ett gäng smårätter på ren gissning, innan N hade fått svar från våra vänner, på vad man ”borde äta”. ”Ni kan skippa Tortillan”. Ok, den hade vi redan beställt.....

Håller dock med. Den hade vi kunnat skippa. Resten var magiskt.

På bilden ovan ser ni friterade Sardiner (det blev favoriten) och rödbet-sallad.

Älsk på den stökiga och avslappnade stämningen. Det kändes lite som att man hängde hemma i vännernas kök, och tittade på medan de lagade mat till festen.