Min och makens älskade, gamla hemstad.
Nu i veckan var vi där några timmar, främst för att bada och käka våfflor på Kallbadhuset.
Kallis. Favoritplats i favoritstad.
För det är det ju, trots makens kommentar när vi rullade in i rondellen vid Lassabacka, som jag skrev om i ett tidigare inlägg.
Tyvärr var undertecknad dunderförkyld och väldigt hostig, så det blev bara maken som kunde bada. Han kunde sedan ringa och uppdatera svåger Mårten, och tala om att alla stammis-gubbarna var i livet. Ett par somrar har en av dem saknats, så de hade pratat om att han kanske ”trillat av pinn”. Men nu var han tillbaka, med rullator men med samma humor och pratglädje. Skönt.
Det hade gjort papsen glad! Han ÄLSKADE detta gamla paradis och ”vilka skall med till Kallis” var en stående fråga ute i sommarstugan på Södra Näs. Jag kan fortfarande höra hans glada röst, genom väggen mellan damernas och herrarnas bastu. Han kunde konsten att prata med vem som helst. Hittade liksom alltid ämnen som engagerade och knöt ihop människor. Det är minsann en konst att kunna prata om jordbruk, utan att ha den minsta susning om ämnet. Det kunde pappa.
Själv tog jag en kaffe på terassen vid huvudentrèn och njöt av synen av att stranden var fylld av badare och picnic-korgar.
Socitetsparken i vårskrud. SÅ vackert. Ovanligt att det var så lite folk så att det gick att ta bilder utan turister som dök upp överallt. Haha! Det var kanske för tidigt på dagen för att boråsarna skulle vara på plats.....
I slänten tv har vi suttit otaliga gånger och käkat Kebabrulle från Campino.
Så många fina barndomsminnen från Varberg.
Till varmbadhuset åkte vi för veckans tvagning, ofta tillsammans med farmor och hennes syster Jejje, eftersom vi, under många år, inte hade något varmvatten i sommarstugan.
Ett annat varmt barndomsminne utspelar sig här, precis bredvid kyrkan mitt i centrum. Varje onsdag och lördag åkte vi in till ”torget”. Här köptes paraply-klubbor och nötkola i det största godisståndet, mitt emot Torggrillen. Och såklart jordgubbar och färskpotatis av ”killen med hatten”.
Jyrki, som vecka in och år ut, kom med sitt torgbord fastsurrat på taket på sin gamla Volvo Combi. Ofta hög som ett hus men alltid med de bästa grönsakerna.
Han som senare blev min käre svåger och idag är drogfri sedan många år. Som förresten debuterar i höst med sin bok om åren i Varberg; ”Sånger för den som fortfarande pundar”
På torget köpte vi årets nya träskor. Jag kan när som helst återuppleva lycko-känslan och ljudet av klappret mot kullerstenarna. Starkast är minnet av de blanka blå med små svenska flaggor på, som min storasyster och jag valde. Lillasyster Linda fick röda med små vita lamm.
Och så alla vackra hus. Eftersom makens bastande på Kallis såklart drog ut på tiden så tog jag och kameran en liten promenad.
Tog bl.a. svängen förbi detta gröna och Misan`s salong. Underbara Misan var min frisör under hela tonårstiden och ända tills vi flyttade från stan i Mars 1991. Alltid glad och sprudlande och jag såg alltid fram emot besöken hos henne.
Hon var den som klädde mig till brud och fixade mitt hår på mitt livs viktigaste dag.
För sent hann jag uppfatta att det nog faktiskt var hon som kom ut ur den vita dörren, tillsammans med sin(?) hund. Kul att de kom med på bilden iaf. Om det nu var du Misan?
Innan vi avslutade några intensiva timmar i favoritstaden, var vi såklart tvungna att svänga förbi vårt älskade Södra Näs.....
..... och Rödskär....
Längst ned till höger i bild, där man nu ser ett svart tak bakom busken, låg vår sommarstuga. Eller ”sommarhavet” som vi kallade hela företeelsen med Varberg, när vi var små och åkte bil från vårt hem i Timmele utanför Ulricehamn. Senare, när vi bodde i Veddige, 2 mil från Varberg, blev resan inte lika lång
En av Varbergs vackraste tomter köptes av min farmor och farfar i på 50-talet. Här har hela släkten njutit av salta bad och krabbfiske i generationer, och här har jag tillbringat VARENDA sommarlov, precis som mina 3 barn har gjort. Ingen riktig sommar utan stugan på Mössviksvägen 1. (som under sin glans dagar, medan farfar & farmor fortfarande var i livet, var ljust rosa med blå knutar och prunkande blomsterlådor under varenda fönster)
Bara fötter mot varm asfalt på vägen ned till badet.
Frukost-mackan med klippt gräslök från farfars odlingar.
Krabbfiske med alla kusinerna nere på den bestämda klippan, där även pappa och hans syskon fiskar krabbor som små, senare den självklara metarklippan för mina barn, på fiskhuvuden från hamnen, fastknutna med hjälp av farbror Bengts fiskelinor.
Bilden av farmor Emy som sitter med vattenbaljan på på en pall framför sig, skrapandes på dagens färskpotatis till lunchen.
Saltvattnet på sommarskrapade knän.
Båt-uflykterna med picnic till Svartskär.
Jag är så makalöst tacksam för alla fina minnen som denna plats har skapat för hela familjen.
Varm i hjärtat när vi åkte förbi det nybyggda permanentboendet som ligger där nu. Konstigt nog ingen sorg. Bara glädjen över alla fina år som vi fick på denna plats.
Mitt sommarhav.