En utav utflykterna, med våra kompisar från LA, gick till Skokloster Slott, en 1/2-timmes bilväg från oss. SÅ vackert! Coolt är att det är det största privata palats som någonsin byggts i Sverige. Eftersom så mycket av interiörerna och många föremål är intakta, så gör det slottet till ett utav de främsta, från barocken-tiden, i hela Europa.
Och det är sannerligen värt ett besök. Inte minst för alla fantastiska "tapeter" och vägg-gobelänger. Den här färgglada väggen är broderad!
Och den här i utstansad läder.......
Jag hittade min drömsäng. I röd sammet. Hur fin!!
Gulligaste barnkammaren. Ljuvliga små dräkter, som kanske inte var de skönaste att ha på sig. Inga sköna mjukisbyxor där inte....
Älskar de schackrutigt golven och väggarna med latinsk text i nederkant. Mina favoritturister läser in sig på historien. Tyvärr fick man inte gå upp på alla våningar utan guide. Eftersom det bara fanns en engelsktalande tur, som gick först om drygt 2 timmar, så skippade vi det. Vi var egentligen mest ivriga att visa dem den stora våning som fortfarande står orörd. När byggherren Wrangel plötsligt dog 1676 så släppte arbetarna sina redskap där de stod och gick sin väg. De var rädda att inte få någon lön. Över 300 år senare så står byggnadsfällningarna i trä kvar och redskapen ligger där de blev lämnade. SÅ häftigt att ingen fått för sig att städa upp under åren utan allt ät lämnat till eftervärlden att beskåda. Jag har lovat Nelly att vi skall åka dit en dag snart och titta.
Jag vet inte om det syns vad det står på skylten, men detta är slottets "selfie-spot". Knappast kvarlämnad efter Wrangler dock;)
Käre maken kunde ju inte missa möjligheten till lite större kalufs......
Jag ÄLSKAR gamla alléer. Fantiserar om hur det spatserades i vackra barockklänningar när det begavs sig. Så mycket tristare vi klär oss idag. Mer bekvämt förmodligen, men inte lika vackert.
Tyvärr kunde vi inte gå in i den ståtliga kyrkan, eftersom det var bröllop på gång.
Så vi drog hemåt igen, till Sigtuna. Sveriges äldsta stad.
Det blev Swedish fika på Tant Brun. Amerikanerna tyckte bäst om Kanelbullen och Vaniljbullen. Förståeligt.
På Tant Brun åt maken och jag vår allra första frukost i Sigtuna kommun. Det var i Mars 1991 och vi hade precis kört upp vårt flyttlass från Varberg. "Vi stannar väl ett par år" sa vi till dem som erbjudit oss jobben och som fick oss att flytta. I år var det 27 år sedan.... :)
Även om jag saknar västkusten och Varberg VÄLDIGT mycket såhär års, så är det Stockholmstrakten som är hemma numera. Det hade jag väl aldrig trott om någon sagt mig det för ett antal år sedan.....