Igår var vi och köpte 7 stycken gamla dörrar till blivande garderoben till vårt sovrum.

I ena änden av rummet bygger maken en platsbyggd, 5.20 meter bred, förvaring med skjutdörrar. Där bakom hamnar även tv:n. Skönt.

Kul att så många, nästan alla som svarade på min fråga på Instagram, tyckte att vi skall behålla dörrarna i originalfärgerna och inte slipa av dem.

Det var nämligen precis det jag tänkt göra. Även om vi har vår mönstrade ängla-tapet på väggen mitt emot, bakom sängen, så kommer de inte ta ut varandra tänker jag. Eftersom de sitter på olika håll i rummet.

Samtidigt håller vi på med grunden för mitt kaffehus (växthus;) i trädgården. M har grävt ur, lagt dit markduk och fyllt på med grus. Bara resten kvar....

Jag vill åt känslan av opretentiöst och vildvuxet, som på bilden ovan från Rosenhill.

Jag kallar det, som sagt, för mitt kaffehus. Jag tänker att det är främst fika-myset vi vill åt där inne, resten får det väl bli som det blir med. En bonus om något växer.

Några tomatplantor och slingerväxter. Och sockerärtor såklart. Så glad och stolt för de första skidorna som jag plockat i egna lilla landet. Hallon och basilika har jag också lyckats med minsann.

Och så vill jag ha en vinranka som svärfar får sköta. Han skördade stora, mörkblå druvklasar när de drev sin handelsträdgård under många år. Jag kan fortfarande minnas den varma, söta smaken.

Rädisor i olika färger får det också bli till nästa år. Och lök. Inte att förglömma gräslöken. Älskar barndomsminnet med klippt gräslök, från farfars grönsaksland vid sommarstugan i Södra Näs, som vi strödde på knäckemackan.

Men det viktigaste, därinne i mitt glashus, blir kaffet. Såklart. Där skall jag sitta med en vän och smutta. När vinden viner i höst.