När dotter N går förbi och vill smaka på min rekvisita, ja då får hon minsann ta några minuter extra för att vara med på bild. Precis som de flesta anhöriga till bloggare så är hon van vid att "kameran måste få äta först". Alltid lika populärt;)
Jag höll som bäst på att plåta den lilla skörd som vår trädgård gett, trots torkan. Klematisen blommar fortfarande för fullt mot planket. Misstänker starkt att svärmor varit där och skvätt av sitt diskvatten, plantan växer mot planket till deras hus;)
Jag är så glad att Björnbärsbusken äntligen börjar bjuda på sina stora, mörka, söta bär. Så lyxigt att kunna plocka en näve till frukost-chian. Luktärtorna däremot, sjunger nog på sista versen är jag rädd. Får se om de får tillbaka livslusten nu när vi fått några rejäla regnskurar.....
Jag tycker att Björnbären gör sig så fint mot mina vackra tallrikar från Gustavsberg. Jag "fyndade" dem på Antikmässan i våras och fick veta att de är tillverkade på 1700-talet! Ungefär lika gamla som vårt hus. Visst är det fantastiskt. Åh, om tallrikar ändå hade kunnat tala....
Oooops. Här hamnade visst fokuset på något annat än vad jag tänkt. Alltid svårt att veta när man plåtar uppifrån. Jag älskar dock min gamla pinnstol, som hängt med i alla våra flyttar genom åren, och den förtjänar lite uppmärksamhet på sin fina rygg.
Jag funderar lite på det här med sociala medier, Instagram i mitt fall, och alla tillrättalagda, redigerade bilder. Hur vi visar upp de städade hörnen och vänder bort kameran från tvätthögar och köksröra.
Är det inte just det vi vill ha? En plats där man kan få inspiration av vackra bilder och drömma oss bort lite från vardagen!?
Det pratas om att Instagram från början var tänkt att fånga ögonblicket, här och nu. Oredigerat och direkt. Många lyfter frågan i perspektivet att vi inte visar hela sanningen om våra liv.
Men måste vi verkligen det? Har vi inte nog av damm och vardag i livet ändå? Numera har vi väl ändå förstått att morgonkaffet hos Fru Vintage omöjligt kan se ut som på bilden ovan varenda morgon. Att det såklart är en arrangerad bild.
Åtminstone så njuterJAG av alla vackra, arrangerade bilder på IG. Jag vet hur mycket tid som ligger bakom. Hur man plockar ihop fina saker därhemma, dukar upp och arrangerar. Flyttar kaffekoppen tusen gånger för den perfekta spotten.
Och sedan glädjen över alla fina kommentarer som förhoppningsvis väntar. Jag läser dem var och en och blir på riktigt varm i hjärtat.
Jag tänker att det ena behöver inte utesluta det andra. Att man väl kan få göra lite som man vill. De som vill visa upp hela sitt oredigerade liv gör det, och får troligtvis följare som vill se eländet:)
Vi andra fortsätter att njuta av lusten att skapa arrangerade, och förhoppningsvis INSPIRERANDE, bilder i våra flöden. Och förutsätter att de som väljer att följa inte blir stressade av det perfekta.
Själv följer jag även flera ”oredigerade” konton. Jag ler igenkännande åt underfundiga vardagstexter och oputsade sanningar.
Mixen av allt tkr jag är det allra bästa.
Jag gillar balansen. Hos mig kommer du även i fortsättningen hitta stylade, tillrättalagda och redigerade bilder på inredning, och massor av kaffekoppar plåtade uppifrån, blandat med allvarligare inlägg. Om torkan i Niger, vikten av att läsa "lilla Nej-boken" för sina barn eller hur vi kan göra skillnad genom att bli Skyddsänglar hos Läkarmissionen.