Kl är 03:17 och jag har just knaprat i mig ett knäckebröd med Jordnötssmör. Den från Kung Markatta, med havssalt.
Stina the little Queen snarkar djupt från sin fårskinnsbädd. Märker inte alls att jag smyger runt i köket. Hon och husse sprang i skogen i över 4 timmar igår, så hon drömmer nog om Rådjur....
Det känns ju högst onödigt att vakna, utan anledning, kl 00:15 och inte kunna somna om. Speciellt när man inte har några småbarns som väcker en längre.
Nu sitter jag vid köksbordet och bläddrar igenom gamla bilder. Som den här från sensommaren, med en avklippt ros från trädgården på frukostbrickan. Snart igen!
Tidigare idag har jag suttit här och jobbat. Vid second hand-fyndet som vi ”köpte så länge, tills vi hittar det vi vill ha”. Det är 11 år sedan och vi letar fortfarande efter det ultimata soffbordet.
Har passat på att snicksnacka med andra nattugglor på Instagram. Bra tidsfördriv ändå, när man vill ligga kvar i sängvärmen. Det funkade de första 2 timmarna. Lämnade hoppet på sömntåget och gick upp....
Jag, och många med mig märker jag, funderar mycket kring förändringen i sociala medier just nu;
”Är det värt all tid man lägger ner”
”Hur kommer det sig att jag tappar ett 20-tal följare så fort jag lägger upp en bild”
”Förut hade jag över 36.000 följare, fortsätter jag att tappa i samma takt, så har jag snart inga kvar”
”vill vi verkligen ta del av den tillrättalagda verkligheten här på Instagram”
Dessa är bara några av de funderingar som människor jag följer lagt ut i sina flöden idag. Förutom frustrationen över algoritmer och fallande följarantal så märker man av en annan ton på sistone. Det var inte längesedan vi i ”vårt lilla inrednings/livsstils-hörn av IG” konstaterade att ”vad skönt att vi slipper nättroll och negativa kommentarer”. Nu är det annorlunda. Metervis av hetska, många gånger onyanserade och elaka, kommentarsflöden. En hel del skulle jag säga handlar om den sk ”flygskammen”. Oavsett vad man tkr om den, och andra klimatångest-relaterade-frågor, så märker jag hur fler och fler tappar sugen. Säkert av flera olika anledningar.
Tjejer (för det är de mest, i detta vårt hörn) som har stora konton med många följare. Riktiga tungviktare när det kommer till engagemang och bra kontent. Som uttrycker att man ”tappat glädjen och kreativiteten”
Jag undrar om det är som Stefan Nilsson aka @trendstefan spådde i intervjun med Emelie Sundberg i Inredningspodden, att Instagrams dagar är räknade. Det kommer kanske något annat? Eller har sociala medier haft sin glans dagar...?
Jag tänker på hur viktigt det är att vårda och bygga sina ”riktiga” liv. Det som pågår för fullt, medan många av oss scrollar oss igenom andras på mobilen. Vem minns ens vad det var man såg på bilderna....?
Någons lunchplättar. Flatlay såklart;)
Jag gillar fortfarande den kreativa, trevliga delen av IG. Den med vackra, tillrättalagda bilder (smutstvätt och annan vardagsrealism har jag tillräckligt med själv) där man lämnar små positiva spår hos varandra.
Samtidigt har jag lovat mig själv, inför 2019, att vara med och skapa möjlighet för oss människor att ses IRL. Ta en kaffe med någon. Bjuda en cybervän på lunch.
Det är ju mötet, oss människor emellan, som är det magiska och fina!
Ps. Nu gick det precis ett Rådjur genom trädgården. Vår lilla Tax-tös snarkar dock vidare...