Jag hade gett mig själv en utmaning inför det nya året-att bidra till fler möten mellan människor IRL. Jag tror vi behöver det mer än någonsin!
Så i slutet på December förra året lade jag ut en öppen inbjudan på min Instagram.
Inte kunde jag ana att intresset att komma och dricka 11-kaffe hos mig, i mitt kaffehus, skulle vara så stort;) Helt fantastiskt! Jag ser det som en del i att vi människor har ett nedlagt behov av att umgås med andra. Att se varandra i ögonen. Inte bara scrolla förbi i ett aldrig sinande bildflöde.
Jag blir mätt på sociala medier i perioder. Jag antar att jag inte är den enda..... Detta jagande efter ”content”, och mot tappet av följare, om man inte uppdaterar varannan sekund på Stories. Jag vet, superviktigt om man vill tjäna pengar och kunna leva på inkomsterna från sin plattform, men själv vill jag inte dras med i det, på ett negativt sätt. Nyligen upplevde jag en sak som hade kunnat skapat schyssta bilder och bra innehåll till både blogg och Instagram.
Istället valde jag att bara uppleva det hela där och då. Inga bilder, inget filmande. Det var SÅ skönt och befriande att njuta av stunden med människorna runt mig. Det var ju så vi gjorde ”förr” liksom. Jag känner ofta tacksamhet över att mina barn fick uppleva sin barndom utan en kamera i nyllet 24/7. Idag ser jag många runt mig som inte gör någonting utan att dokumentera för omvärlden. Vilken otroligt konstig grej egentligen. Samtidigt som det ju är så roligt också. Att skapa fina, intressanta bilder och inspirerande text. Kluvet...
Nåja. Tillbaka till kaffehuset och fika-dejten igår.
Det blev det här härliga gänget som kom tillslut. @detgulahuset @uttrycksform @karolinagermundsson @johannagilan @stilrummet och @kaksmulakarin (@sussijo från Gotland var tyvärr tvungen att hoppa av) Gå gärna in och läs deras upplevelser av dagen. Så fint och rörande....
Min enda regel till mig själv, när jag valde bland alla som återkopplat på in inbjudan och ville komma på 11-kaffe, var att det skulle vara ett gäng med nya människor, som jag inte kände sedan tidigare. Det visade sig att bara två hade träffats förut, även det mötet tack vare IG.
Det var såklart en chansning att klämma in 7 vilt främmande människor i ett ”glashus” nånstans norr om Stockholm.
Men wow. SÅ lyckat det blev!
Så fort vi satte oss runt kaffebordet så var samtalet igång. Som ett gäng systrar som träffades och vant sicksackade mellan prat om allt från pågående renoveringskaos och hur man bäst hänger upp en tavelvägg, till utbrändhet, förlossningsskador och styling av sommarstugor på västkusten.
Det blev några timmar av skratt och tårar, värme och medmänsklighet. Så många fantastiska människor det finns att upptäcka och lära känna.
TACK ändå till sociala medier. Om vi vill och lägger manken till så har vi ett helt smörgåsbord av nya möten serverade i våra flöden. Vi behöver bara ta tillvara på möjligheten.
Jag har redan fått flera DM och kommentarer om följare som blivit inspirerade att hitta på ngt liknande. SÅ roligt! Kör vetja!
Jag fick förresten så mycket fina blommor och presenter. Bla det finaste fat jag sett, från Ekeby. Jag lovar att visa framöver.
När alla mina nya vänner åkt hem messade jag mamma som jag lovat. ”Jag kommer som ett skott” , sen festade vi på kakresterna och drack upp det sista kaffet.
Tacksamhet, glädje, inspiration och värme är eftersmaken från gårdagen.
TACK Åsa, Marie, Karolina, Johanna, Marie S och Karin för en oförglömlig förmiddag!