Bilderna är tagna i Edvard Anderssons växthus. Där vi hade en rolig plåtning igår.

Vi skulle iväg på Valborgsfirande hos några vänner. Vår äldsta dotter Ellen, som då var 17 år, skulle bara ta in hästarna från hagen, sen skulle vi åka hela familjen.

Jag minns att jag kommer ut från vårt hus, för att sätta mig i bilen, när jag hör ett helt fruktansvärt ljud från stallet. Jag hinner tänka att det låter som en katt som blivit klämd i en dörr. Samtidigt som jag funderar på hur det kan ha gått till, kommer någon rusande över stallgården och skriker i panik;

”Ellen har blivit sparkad av en häst! Ring ambulans!”

Det visade sig, för att det skulle gå extra snabbt, att Ellen tagit in hästarna två och två. När hon kom in i stallgången lät hon den ena hästen gå före henne och den andra efter. (Det har hon aldrig gjort om efter Valborg 2009)

Det vara bara det att i en av gångarna stod redan en häst uppbunden för att fixas inför en ridtur. Den hästen blev irriterad på hästen som gick före Ellen på väg till sin box, och skickar iväg en spark. Den träffar tyvärr inte den tänkta hästen, utan Ellen. Rakt i ansiktet.

Jag glömmer aldrig synen som mötte mig när jag rusade ut i stallet. Där låg Ellen på golvet, med ett ansikte som var typ 3 gånger så stort som det brukar vara. Hennes vänstra öga syntes knappt och hon hade svårt att prata.

Det blev ingen Valborgsmiddag med vännerna. Istället blev det helikopter in till akuten. Inget drömställe en Valborg, om man säger så. Överallt låg alkoholförgiftade ungdomar och spydde. Många hade förmodligen upplevt sin första fylla.

Det visade sig att Ellen haft änglavakt. Läkaren konstaterade att om sparken tagit bara ngn millimeter åt ett annat håll hade hon varit död. I bästa fall överlevt men mist syn och andra viktiga funktioner.

Plötsligt kändes en bruten käke, på två ställen, som rena vinsten. Senare konstaterades att smällen tagit ”så bra” att käken gått trakt av, utan att krossas, så ingen operation krävdes.

Däremot blev det såklart en tid av smärta och blåsvullet ansikte. Under de närmaste 6 veckorna fick Ellen endast flytande föda, genom sugrör. Hon fick komma hem redan dagen efter och låg sedan i ett mörkt rum och åt smärtstillande. Det hjälpte sådär. Det var några riktigt jobbiga veckor för henne! Men hon levde.

Tack gode Gud!