Både igår och idag har jag suttit här i mitt kaffehus och jobbat. (Ja, jag vet. Jag behöver hitta något att fylla igen håletmed, till höger om den mindre tavlan. Kanske en fin liten spegel… Måste kolla på någon loppis) Älskar att kunna ha ”kontor” lite där det passar för dagen. Just nu sitter jag och planerar för event med kaffet i höst, tar lite nya bilder och svarar på mejl.

I syrénbersån, precis här utanför, ligger lille A och sover i sin vagn. Han har varit på den (nästan) dagliga sovpromenaden med gammelfarmor. Ingen annan än hon får köra vagnen när det är dax att sova middag. Hon sjunger ”Bä bä vita lamm” med den allra mjukaste rösten, så vem skulle inte somna gott då. Nu går hon och farfar också in och ”sover på maten”. Samma rutiner varje dag. Kl 12, pip, står lunchen på bordet och farfar kommer in och tar en paus från arbetet. Efter maten sovpromenad med lille A, om han är på besök.

Just nu (när han inte sover middag vill säga) håller farfar på att laga, och måla om, våra små bodar på gården och det blir jättefint!

Min mamma, som bor i en av våra små ”sommarstugor” för tillfället, gick också hem för att sova en stund. Hon var just här och käkade lite lunchrester hos mig i kaffehuset.

Tänk att få ha varandra så nära. Lille A älskar sin ”gammo”- gammelmormor. Jag är så tacksam att han får lära känna henne, sen hon flyttade upp från Småland. Det blir en speciell kontakt mellan småfolket och den äldre generationen. Svårt att sätta fingret på…

Jag är så glad även för mina fina svärföräldrar. Eftersom Mackan och jag hängt ihop sedan vi var 13 år, så känner jag dem så väl. De är som mina extra-föräldrar sedan många år tillbaka, och jag är så tacksam att få ha dem boende här på gården. Att få dela vardagen med varandra. Hjälpas åt med smått och stort.

Jag tror många skulle må bättre i vårt land, om vi levde lite närmre varandra mellan generationerna. Vi har ju så mycket att ge. Åt båda håll.

De äldre kan avlasta med barnen och känner sig samtidigt behövda. De små får en extra-famn att krypa upp i. Inte minst vuxna som har tid att sitta ner. Läsa böcker och bygga med Duplo utan någon stress.

Idyll? Ja, de allra flesta dagarna är det precis så det känns. När andra dagar dyker upp emellanåt, så är det bara att gå in och stänga dörren om sig…;)

Nu är det en liten röst som ropar från bersån minsann. ”Mommoj”. Dax att hämta lille A och gå in till gammelfarmor och äta plättar till mellis. Farfar vet att det vankas eftermiddagskaffe kl 15.00, så han lär också dyka upp. Skönt med en liten paus från jobbet en liten stund. Även för en mormor….