-”Hon är DÖD” skriker en desperat röst i luren, när jag svarar i telefon. “Hon är DÖÖÖÖÖD”
Det är tidigt på morgonen den 14 Juli 2005.
-Vad menar du?? svarar jag yrvaket.
Jag minns att jag hinner tänka “men så kan hon ju inte bara ringa och säga”!
Som om hon bara hittat på, det mest chockerande besked jag någonsin fått på telefon.
Idag är det 15 år sedan Ellens bästa kompis dog i en väldigt tragisk bil-olycka.
14 år gammal.
Den desperata rösten i luren är hennes mammas.
Ett par veckor tidigare hade bästisen sovit över, igen;) och tillsammans med Ellen planerat hennes 13 års dag. Istället blev Ellens födelsedag, den 22 Juli 2005, den dag då vi blev tvungna att berätta den obegripliga sanningen.
Ungefär samtidigt som bästisens mamma ringde och skrek ut sin förtvivlan i luren, lyfte Ellens charter-plan till Turkiet. Äntligen var det dax för en veckas semester med farmor och farfar.
Vi bestämde, efter en del övervägande, att vi inte kunde berätta det hemska på telefon. Vi väntande en hel vecka tills Ellen var hemma igen.
Jag minns att vi hörde ”För kärlekens skull” med Ted Gärdestad, på radio direkt efter att vi möts av dödsbudet.
Den gick sedan på repeat hela veckan, i väntan på att Ellen skulle komma hem, och tårarna ville inte sluta rinna.
Fortfarande idag tänker jag på fina O, och hela den tragiska olyckan, när jag hör den låten.
Hästarna var deras stora gemensamma intresse och den mesta tiden tillsammans spenderade de i stallet. Eller på hopp-tävlingar. Med bästisens mormors hemlagade mat i ryggsäcken.
Idag plockade Ellen en trädgårdsbukett som vi åkte med till graven.
Vi påminde oss om hur bra du har det nu.
Att himlen blev rikare den där dagen.
Att vi skall ses igen.
Det känns så märkligt att Ellen gifte sig i samma kyrka, bara ett stenkast ifrån där vi bor, för 8 år sedan.
Glädje och sorg på samma plats.
Jag påminns om att ta vara på den tid vi har här och nu. Vi har bara idag. Inga löften om en morgondag.
Låt oss njuta av det vi har idag.
Njuta av DEM vi har.
Komma ihåg att tala om hur mycket vi älskar.
Säga förlåt.
Inte ta någon enda dag för given.