Visst ÄR det helt ljuvligt att vi äntligen får njuta av vårsolen! Älskar att se på SoMe hur svenskarna lever upp och letar sig ut efter en lång vinter. Jag tror att varenda en enda av alla konton jag följer, är ute i sina trädgårdar och på balkonger och fixar.

Trätrall och utemöbler skuras, det sopas och putsas fönster……

Men framför allt vattnas det i påsförsedda krukor, små späda plantor visas upp och det hurras över väldig växtkraft.Jag gissar att man ser framför sig grönsakslådor som dem jag bar in från mina odlingar i höstas. Broccoli, majrova och savoykål. Vilken ynnest att få äta det man själv odlat hela sommaren.

Haha. Skoja. Och jag vet att ingen av er som följt mig ett tag gick på det hela. Jag saknar ju som bekant både gröna fingrar och odlingsintresse. Tyvärr. Som jag önskar att det inte var så.

Bilderna på dessa vackra grönsaker kommer sig av att jag fick i uppdrag att möblera och dekorera scenen på Oscarsteatern i början på året. Ett hälsoevent skulle gå av stapeln, så självklart blev delar av dekoren vackra grönsaker. Som små konstverk ju.

Men jag njuter ändå av att se hur alla trädgårdsälskare vaknar till liv. Älsk på alla bilder och filmklipp på bleka svennar som röjer runt i sina trädgårdar och lapar den första vårsolen mot husväggar och på uteserveringar. Helt fantastiskt härligt såklart, me jag måste ändå passa på att höja en varningens finger.

Solen kan vara riktigt farlig! Det var nämligen precis den här tiden, för några år sedan, som jag fick min eländiga solskada. I mitten på april tog jag 11-kaffet med mig ut i trädgården och njöt av den första vårsolen i ansiktet. Det är ju något visst. Som att livet återvänder efter en mörk vinter.

Jag hade inte suttit längre än 10 minuter, när jag plötsligt känner hur läppen spricker och börjar blöda på ett ställe. Hela sommaren går jag sedan med ett sår som inte vill läka (eller det läker nästan, för att sedan spricka igen) och i september ringer jag vårdcentralen. Får direkt en remiss till hudkliniken på Sofiahemmet och sedan följer 2-3 år av regelbundna frysbehandlingar. Inte skönt alls. När såret istället för att försvinna blir ännu sämre tas en biopsi. Tack och lov visar det sig inte vara cancer, utan “bara” ett sk basaliom. Man bestämmer sig ändå för att göra en tumöroperation, där man tar bort hela eländet, som visar sig vuxit långt ned i hakan. “två riktigt eländiga jäklar” (som kirurgen uttryckte det) som krävde 1 1/2 cm på bredden och 2 cm på djupet av min läpp. Operationen gjordes i augusti men har fortfarande inte läkt. Det kan tydligen ta upp till 2 år. Det gör ont varje dag och jag kan fortfarande inte gapa riktigt. Om jag ändå skippat den där stunden i solen.

På hudkliniken fick jag lära mig att 15 minuter i solen på morgonen är ok, innan den är så stark. Det räcker dessutom för att fylla på med D-vitaminer och annat som solen bidrar med. Men resten av dagen är det skuggan som gäller. Hörde även på nyheterna en läkare som oroade sig för det ökande antal hudcancer.

SÅ; SÖK SKUGGAN OCH VAR FÖRSIKTIG mina vänner! På med hatten i sommar! Det är faktiskt inte värt den tillfälliga njutningen….