En av de bästa “sakerna” med svensk sommar är väl ändå alla gårds-och vägloppisar som dyker upp lite här och var! Inte sällan har jag gjort de bästa fynden just efter att ha jag sladdat in vid någon egengjord skylt med sneda bokstäver.

Något jag alltid tittar efter är gamla broderade kuddar. Gärna med blomstermönster. En dag skall hela vår gästsäng vara fylld av dem tänker jag.

Alla dessa tre är loppade skatter. Den gula th hittade jag hos en liten gubbe på en vägloppis utanför Varberg, den mittersta på en trädgårdsloppis på Gotland och den runda th, på en pop-up-vintage-butik på Söder i Stockholm.

Jag kan liksom inte få nog av nostalgi över vilket hantverk det är.

Få saker gör mig så öm och varm i hjärtat, över generationer som gått före, som alla broderier och annat fantastiskt hantverk som de lämnat efter sig.

Meter efter meter av knypplade och virkade band som dekoration till hemvävda lakan och dukar.

Jag ser liksom framför mig hur kvinnor har suttit, i skenet av fotogenlampan eller en sprakande brasa, och knåpat på kvällarna.

Hur varje litet stygn krävt deras tid, uppmärksamhet och kärlek, och skapat fantastiskt vackra dukar, tavlor, gardiner och lakan med monogram.

Vilken arvsskatt för oss att njuta av.

Jag kan inte låta bli att fundera över vad vi, som är vuxna nu, kommer lämna efter oss till generationer som kommer efter.

Selfies och Youtubeklipp?

Ur min bok “Att följa sitt hjärta” som du kan beställa här