En av mina vanliga morgonrundor går på en stig genom två åkrar. Älskar att möta årets olika väder och årstider där. Se hur allt skiftar och förändras. Såhär i början på hösten stoltserar de fyra äppelträden med massor av frukt som ingen plockar. Jo ibland, om jag går riktigt tidigt, skrämmer jag en råddjursfamilj som äter sin frukost där. Varenda gång jag går förbi tänker jag att jag skall ta med mig något att bära i nästa gång, och plocka av lite av den fantastiska frukten. Sagt och gjort härom morgonen. Regnet hängde tungt i luften när jag sprang hem för att hämta min loppis-fyndade-korg.
Tidig morgon och jag njöt, som alltid, av känslan att ha det där försprånget på alla dem som ligger kvar i sina sängar. Tystnad. Lugn. Och ett fantastiskt ljus. När jag plockat så mycket jag orkade bära, och började gå hemåt, så kom det utlovade regnet.
Så vackert med nedfallna äpplen som en långt pärlband på stigen.
Jag vet inte om det är åldern eller rådande läge, med stigande räntor i höst igen, som gör att jag plötsligt känner att jag måste fylla matförråden. Det är ju skam egentligen att vi låter så mycket frukt och bär ruttna bort i skogar, på fält och i trädgårdar. Idag hade jag tänkt göra om rundan och palla äpplen, men jag tog en annan runda så det blev några liter blåbär och en papperspåse med kantareller istället. Inte fy skam det heller. Särskilt när man börjar räkna ihop vad det skulle ha kostat i affären. Hallå. Ut i skog och mark och plocka dessa skatter gratis!
Väl hemma skyndade jag mig att plocka av en bukett från pallkragarna, eftersom vi skulle på middag till vänner på kvällen. Tillfredställelsen. Kan fortfarande inte ta in att jag kallsått. Allt tack vare fröföretaget Florea. Tack för fröer och inspiration!
Idag blev det inget äppelpallande som jag tänkt. Jag har istället legat i kaffehuset och läst en ny bok som jag fick på posten häromdagen “Trots Allt-När blåklockorna blommar i öknen” av och med Elisabeth Malm. Känns so en givande bok, även om jag bara precis börjat.
Så mysigt när regnet smattrar mot rutan. Somnade en stund med boken på magen. Lyxigt och så skönt. Mackan har hängt med jaktlaget.
Nåja. Jag har inte bara legat raklång. Efter att vi ätit långfrukost med tända ljus (det är ju mysigt ändå) så gav jag mig ut på min morgonpromenad med lurar i öronen. Lyssnar igenom podden som jag skall släppa på måndag. Japp! Nu drar jag igång en ny säsong av “11-kaffe med Fru Vintage”. Första avsnittet blir med min äldsta dotter Ellen. Ett fint samtal om vardagen på en hästklinik, om att bli skolförälder och framför allt om att få en NPF-diagnos som vuxen. Ett viktigt och aktuellt ämne. Hoppas att du vill lyssna på måndag!
På morgonpromenaden i skogen råkade jag se en hel del kantareller titta upp genom mossan. Det var bara att gå hem och hämta en hink och papperskasse för att återvända till de gula skatterna. Man kan ju inte lämna svampen åt sitt öde. Även idag hängde regnet i luften, men jag hann plocka en hel del innan regnet kom. Jag är rik!
F.ö ser jag Så fram emot hösten. Jag har spännande saker på gång! Nya vägar. Nya möjligheter. jag skall såklart berätta så fort jag kan. Senast i början på oktober.
Dessutom börjar det dra ihop sig för vår efterlängtade par-kick-off på Villa Strömsfors i slutet på månaden. Lite skräckblandad förtjusning ändå. Nya människor som vi aldrig träffat,blandat med välkända ansikten. Vi tror att det kommer bli en oförglömlig helg för oss alla, så mest längtar vi!
Har du något kul på gång i höst? Eller njuter du av vardag, rutiner och att allt är som vanligt. Det är ju olika säsonger det där tänker jag. Ibland längtar man efter och söker utmaningar. Ibland är vardagen lyx…..