Ur min bok “Att följa sitt hjärta”

17 januari.

Idag är det semmel-party i himlen!

Den årliga semmelpremiären här nere på jorden, för mig och mina fyra syskon.

Eller nåja.

Brorsan och hans söner äter marshmallows istället eftersom de inte gillar semlor. Hur nu det är möjligt?

Men det går lika bra, eftersom både semlor och marshmallows var pappas favoriter.

Det sistnämnda köpte han i storpack, delade upp i mindre plastpåsar och gav bort som present till barnbarnen när han kom på besök.

Det är pappas födelsedag och vi hedrar hans minne genom att äta hans älsklings-bakverk.

När jag var barn fick jag lära mig att himlen är allt det där man önskar och älskar, upphöjt till tusen.

Så man kan ju bara ana vilket kalas pappan får njuta av idag!

Miljarders med semlor och han kan äta precis hur många han vill. Utan att behöva tänka på det däringa sockret.

Här nere på jorden samlas vi i familjen kring kaffebordet med hans älskade bakverk.

Precis som vi gjort de senaste åren, sedan han dog i cancer i maj 2015, och kommer fortsätta med framöver.

Tills vi ses igen.

Och kan frossa på semlor tillsammans.

Grattis på födelsedagen älskade pappa!!

Idag skulle vår älskade pappa fyllt 79 år och varje år, som du just läst i texten ovan från min bok, hedrar mina syskon och jag hans minne med att äta årets första semla. Han älskade semlor, på ett näst intill osunt sätt. haha, och ingen vet hur många tiotals han åt varje år. Så det har blivit en fint sätt att minnas honom runt kaffebordet, titta på gamla bilder och prata om allt vi saknar och hade velat visa honom. Han hade älskat, ännu mer än semlorna vågar jag påstå, att få vara gammelmorfar. Han och Lille A hade trivts så bra ihop och hade pappa suttit med oss vid kaffebordet idag så hade han garanterat fått visa sina skills i UNO. Det är nämligen det som gäller för Lilla A just nu. Senaste morgnarna har vi hunnit med flera partier vid brasan, innan det varit dags att skjutsa till förskoleklassen. Så mysig start på dagen!

Pappa var ju son till “tulpankungen” i Ulricehamn, farfar Torsten, och kanske va det därför hans favoritblomma var just tulpaner. En blomma han även arbetade med under flera år.

Så fint att både denna älskade, fluffiga gräddbulle och den krispiga blomman har sin högsäsong samtidigt, just runt pappas födelsedag.

De här bilderna tog jag för precis ett år sedan, för avsnittet i boken som fick namnet “Semlor till pappas ära”. Jag var tvungen att flytta hela köksbordet och duka upp i vår hall / glasveranda för att få så mycket ljus det bara gick. Alla bilder till boken är tagna i naturligt ljus och det var allt en liten utmaning att få till i januari.

Semlorna är köpta på Lillebrors Bageri i Stockholm, och jag undrar om det inte blir samma val även idag. I vanlig ordning är lillasyster huslig nog att baka egna semelbullar, men som du vet (om du läst min bok) så finns det även ett avsnitt i boken med rubriken “Bullmamman som försvann”. Så här blir det inte mycket till hembakat…..

Har du ätit någon semla ännu i år?