Mitt livs kärlek. Idag på Alla Hjärtans Dag. Och alla andra dagar. Resten av våra liv.
Då, 1983, ringde hans kompis och frågade chans och jag, som den fina flicka jag var, frågade mamma om jag fick säga ja;) Det fick jag.
Det skulle mamma ångra många gånger efter det. Hennes blivande svärson var nämligen en riktig värsting. Gick i ”Obs-klass” som det hette på vår tid. (hemskt)
Han fixade översvämning, på Håstensskolan i Varberg, där han gick i högstadiet, och hoppade på taket på rektorns bil.
Allt för att någon skulle se honom. Fråga hur han mådde. Har han förstått i efterhand.
Att leva med en pappa som var alkoholist. Och omedvetet försöka förstöra för skolkompisarna som verkade ha det så bra. I sina trygga Svensson-familjer.
Mitt hjärta.
Jag har fortfarande kvar min första Alla Hjärtans Dag-present, som jag fick när vi var 14. En figur, med en tjej och en kille, som håller i ett hjärta tillsammans. Nedanför en liten ”skylt” där det står:
”Du har tagit mitt hjärta. Hur skall vi ha det med resten”
Ja du, my valentine....
Vi gifte oss 1990 i Veddige kyrka. 20 år unga. (gamla tyckte vi själva;)
I sommar har det gått 28 år sedan dess. Lite mer om hur vi ”lyckats” med det kan du, om du vill, läsa i ”Ett rätt präktigt inlägg” längre ned här på bloggen...
Jag älskar den här bilden på vårt gäng. Ett par år gammal, men jag blir så stolt när jag ser den. Tänk vad vi har åstadkommit baby. Tre fantastiska barn, en svärson och en svärdotter (well. Ingen ära till oss där kanske:) och inte minst.....
...vårt älskade lilla barnbarn. 7 månader har han hunnit bli vår skatt.
Så makalöst mycket att vara tacksam för. Ödmjuk och tacksam. Idag och alla andra dagar.
