”Tänk dig att du har obegränsat med pengar och skall bygga din drömhus, precis så som du vill ha det. Det var vad Blanche Dickson stod inför när hon plötsligt blev byggherre över Tjolöholms slott, då hennes make dog hastigt i blodförgiftning”.

Igår var vi på en väldigt intressant guidad visning med Karin Kvicklund, kulturchef på Tjolöholm.

Tidigare, vid frukosten i Storatugan, hade vi fått höra ännu fler gripande berättelser om Blanche Dickson.

Fram växer en bild av en stark, varm och väldigt omtyckt kvinna. Hon tillhörde den yttersta societeten i Göteborg, och kanske i hela landet (?)) men värnade om de svaga och utstötta i samhället. Det är en genomgående egenskap som kommer fram, när man söker information om denna mycket speciella kvinna.

Hon lät bygga en hel by för arbetarna på Tjolöholm där man bodde bekvämt och fick tillgång till skola, sjukvård, bibliotek och en egen samlingssal i Storstugan. Det var mycket ovanligt på den här tiden, att man hade sådan omsorg om sin personal. Arbetarna flyttade ofta runt på gods och gårdar, för att boenden och andra omständigheter var så usla.

På Tjolöholm var det annorlunda. Blanche var oerhört mån om sin personal. Ett ex på det var att när någon av dem fick barn, satte hon in en summa pengar ”för att säkra barnens framtida studier”. Hon lät även bygga en egen kyrka till sina anställda, ”för att det skulle vara lätt för dem att leva ett gudfruktigt liv”

Blanche Dickson var före sin tid på många sätt och verkar inte ha varit rädd för att sticka ut och gå sin egen väg. På Tjolöholm lät hon bla installera Sveriges första dammsugare, som drogs runt huset med hjälp av hästar.

I en tid där bad i badkar var det vanligaste, lät hon istället bygga en mycket ovanlig och påkostad dusch.

Blanche levde socitetsliv på Tjolöholm, med många framstående gäster på sina påkostade fester.

Samtidigt hade hon ett stort hjärta för de svaga och fattiga i samhället. Hon startade bla ett av Sveriges första konvalescenthem för ”mindre bemedlade”. Hit kunde fattiga komma för rekreation efter längre sjukdom.

Blanche inrättade även skollovskoloni för fattiga flickor och bedrev flera olika välgörenhetsarbeten i Göteborg.

” Mycket litet är allmänt känt om Blanche Dickson som person. Hon beskrivs av samtiden som en enkel, självständig och djupt religiös kvinna. Bevarade teckningar som hon utförde som 17-åring visar att hon även hade konstnärligt sinne. Hennes engagemang för mindre bemedlade är också omtalat”

Blanche Dickson dog bara en månad före sin 50-årsdag.

Om knappt två veckor fyller jag själv lika mycket och jag kan inte låta bli att fundera över vad som kommer att sägas om mig, den dag jag lämnar den här jorden.

Tänk om Blanche Dickson hade kunnat höra vad guiderna sa om henne igår;

”Hon var en kvinna som gick sin egen väg. Hon hade stor omsorg om de svaga och ville att alla skulle känna sig inkluderade. Hon var glad och positiv, ibland tom lite spexig och väldigt omtyckt av sin omgivning. Hon var VÄLDIGT troende och tyckte att alla skulle ha möjlighet att leva ett gudfruktigt liv”

Jag hade varit mer än nöjd med den beskrivningen….