I onsdags förmiddag var det äntligen dax att stråla samman med det här favoritgänget igen!
Från vänster; Anna Sylvan, Kristin Lagerkvist, Hanna Wendelbo, Malin Lindner, Anna Kubel, Johanna Hulander, Malin Mighetto och Jasmina Bylund.
SÅ mysigt! Har inte skrattat så mycket på länge, som jag gjort de senaste dagarna;) Tack mina vänner för att ni förlänger mitt liv varenda gång vi ses!
Vårt första stopp blev Skedvi bröd och Kulinaritet, där vi bjöds på en supergod lunch. Jag åt grillost-burgare och vi satt på deras mysiga bakgård, inredd i industristil. Verkligen värt ett besök för den goda maten och en proppfull butik med en massa godsaker.
Innan lunchen fick vi höra historien om denna spännande verksamhet som uppstod ”ur askan i elden”. Väldigt intressant!
Man måste ju älska människor med passion för det de gör.. Flera av bagarna har bakat knäckebröd i närmre 40 år….
Efter god lunch, intressant visning och inköp av knäckebröd så drog vi vidare till……
…..Carl Larsson gården i Sundborn.
ÄNTLIGEN fick jag komma dit!
Oj oj oj alltså. ÄNNU mer fantastiskt än vad jag hade föreställt mig! Man blir ju bara så inspirerad av alla härliga färger, väggmålningar och vackra textilier. Ett hem fullt av kärlek som liksom sitter i väggarna.
Har du inte varit där ännu? ÅK!
Jag är så glad att vi fick plåta på vår rundtur, vilket inte är tillåtet annars. Fler inlägg från Carl och Karins vackra hem utlovas framöver…..
Vårt besök i Sundborn avslutades med en härlig picnic-korg i den vackra trädgården. Bland annat fick vi en jättegod kaka, bakad efter Karin Larssons recept. Vissa onsdagar är sannerligen bättre än andra…
Efter några inspirerande timmar på Sundborn, dit kommer jag definitivt åka tillbaka så fort jag bara kan, gick turen vidare till Gruvortens B&B I Falun. På deras stora veranda, precis vid foten av dagbrottet ”Stora Stöten”, hade vi en magisk utsikt till frukost morgonen efter.
Det var en väldigt speciell känsla att höra klockorna klämta, från Falu Gruvas klocktorn, när vi tog vår morgonpromenad på denna historiska plats.
(Det går inte att komma ifrån att 1000-årig historia gör en lite ödmjuk och varm i hjärtat)
Sålänge gruvarbetarna hörde den kunde de tryggt jobba vidare nere i schakten. När den slutade däremot, innebar det att vattnet steg och man måste skynda sig upp.
När min man såg den här bilden trodde han att det var en vägg från gruvan. Den är dock tagen uppifrån, från ett av utsiktsplatserna, och visar en av vägarna ner i schaktet. Ovanför vägen syns två gamla maskiner av något slag. Ser du dem?
Vi fick såklart även en rundtur hos Falu Rödfärg, som ligger precis vid gruvan, under vår andra dag i Dalarna. SÅ intressant! Jag är verkligen ”svag” för historia. Jag blir alltid lite tagen av människor som gått före och banat vägen för oss som lever nu. Vilket slit. Vilket engagemang. Vilka kunskaper.
Falu Gruva- Ett världsarv att vara stolt över.
Efter all spännande historia kring Falu Gruva nästa gång jag åker dit skall jag ta mig ner i gruvan också, så gick färden vidare till Ornässtugan och vår fantastiska., svenska historia fortsatte att fängsla oss.
Denna gång ”slängdes” vi rakt in i berättelserna kring Gustav Vasa och hans flykt från danskarna 1520.
”Ornässtugan är ett av Sveriges äldsta museer och öppnade som sådant redan i mitten av 1700-talet. Den dåvarande ägaren, Jacob Brandberg, samlade in föremål som anknöt till Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna, där Ornässtugan hade spelat en viktig roll. Sedan 1935 är hela området med fyra byggnader (loftbyggnaden, bostadshuset, uthuslängan och smedjan) ett lagskyddat staligt byggnadsminne”
På bilden nedan syns gästsängen som Gustav Vasa sov i under sitt besök. Ingen har väl missat berättelsen om hur han sedan tvingades fly danskarna genom dasset….? Här kan du läsa mer.
Det coola Ornäsloftet byggdes av en förmögen bergsman i början av 1500-talet. Museet visar samma föremål sedan 1528 och är därmed ett av Sveriges äldsta.
När vi inte trodde att det kunde bli vackrare och mer inspirerande, så kom vi till Hildasholm.
Vid stranden av Siljan, strax norr om Leksands kyrka, tronar ett vitputsat dockskåp, ja för det känns sannerligen så inuti, upp sig i en fantastiskt vacker trädgård.
Jag måste erkänna att jag inte hade en aaaaning om denna sagolika plats, eller dess historia, och jag är så glad att jag nu vet att den existerar. Även hit vill jag ta med familjen och återvända så fort jag bara kan!
Att vi fick Hildasholm försteguide, Mikael Backström, gjorde sannerligen inte saken sämre. SÅ troligt kunnig. Och rolig!
Huset stod klart 1911 och då flyttade läkaren och författaren Axel Munthe in, med sin engelska hustru Hilda Pennington Miller, och deras söner Viking och Malcolm, som då var 3 och 1 år gamla.
Här kan du läsa mer om deras spännande historia.
Serveringsskåpen hade vi nog alla velat stoppa ned i väskan och ta med hem…..
Vår andra natt sov vi som prinsessor på Åkerblads i Tällberg. Där fick vi även avnjuta en helt fantastisk trerättersmiddag i deras mysiga restaurang. Vissa torsdagar är sannerligen också bättre än andra…
Vår sista morgon i Dalarna, för denna gång, bjöds vi på naturens magnifika skådespel, när dimman lättade över Siljan. Alltså wow! Vilket makalöst vackert land vi lever i!
Funderar på om den uteblivna resan till Italien, för att fira mammas 70-årsdag, rent av får gå till Dalarna istället. Inte omöjligt efter dessa dagar….