Man måste ju ändå älska naturen just nu. Rönnbär i överflöd, till skillnad från förra året, och vetskapen att träden bara kommer bli mer och mer färgsprakande och vackra!

Det här trädet går jag förbi varje morgon, på min långpromenad. Säg inget till grannarna, men det kan hända att jag bröt av några kvistar att dekorera kaffehuset med. Visar längre ned….

Strax bredvid ligger det här lilla huset, som tydligen varit en smedja för många många år sedan. Älskar att se hur träden, runt omkring, skiftar i kulör beroende på årstid. Tänker varje år att jag skall knäppa en bild för att se förändringarna, så nu har det hänt. Första bilden är tagen och fler kommer. Förstår att du just blev väldigt exalterad och nyfiken på hur den bildserien kommer se ut;) Haha! Håll ut!

Åh vad jag önskar att man kunde sätta sig i en tidsmaskin ibland. Att få åka tillbaka något århundrade och uppleva olika platser då, när det var liv och rörelse. Ser framför mig hur grannskapet kom hit med sina redskap för lagning? Eller hade man någonstans nyproduktion….? Få saker får mig att spinna iväg, som tanken på saker och platsers historia. SÅ spännande!

Rönnbär är ju så dekorativa! Som små pärlsmycken som lyser upp i det grå höstvädret. På tal om vädret så är jag förresten väldigt nöjd över att jag hann ta min långpromenad, innan regnet började vräka ned här, fram på förmiddagen. Drog även i med en Tabata (cirkelträning) efter skogsrundan, innan jag tog tag i att städa hönshuset. Skrapa bort bajs och byta ut mot ren halm i redena. En kan ju hoppas att det får mina små damer att börja lägga äggen inomhus igen. Jag hittade iallafall två stora ljusa, så Babsan sköter sig iallafall.

Min fina Babsa;) Du som följt mig ett tag vet att hon är min absoluta favorit i gänget. Men det är inget vi pratar högt om inför de andra. De börjar dock lära av henne, att vara nyfikna på vad jag gör, och komma springande för att vara med. Mitt lilla girlband är sanningen små lyckopiller. De kräver så lite, mat (helst våra hushållsrester) och en torr plats med sittpinnar att sova på, men ger så mycket.

Inte undra på att en ser lite mellan fingrarna när de helt sonika börjar kalasa på rekvisitan. Bara att gå och plocka mer…..

Ja, jag vet. Jag skulle sannerligen behöva pusta mina fönster i kaffehuset. Vilken århundrade som helst kommer det ske…..

Börjar väl även bli dax att planera för övervintringen av pellisarna. De har hållit sig så fina här inne, så man vill ju bara fortsätta njuta. Får se om jag tar tag i saken till helgen. Man vill ju inte att de skall hinna frysa…..

Nu skall jag ge mig ut och kolla hönornas ägg-gömmor. Anni-Frid har tydligen bestämt sig för att en av lövhögarna, inne i syrènbersån, är en bra plats. Där har jag hittat hennes olivgröna ägg på senaste tiden. Men jag saknar fortfarande både blå och mörkbruna ägg till samlingen. Jag fattar inte vart de gömmer sig……

Wish me luck!