Det är något vilsamt över att besöka “sommar-orter” post season. Folktomma bryggor….
…..inga glassköer…..
…..och stränder där man kan välja vilken plats man vill, utan att trängas. Well. Om man mot förmodan skulle bli sugen att bre ut sin handduk i sanden, en dag som denna…..
Som jag har njutit av havsluften de här dagarna. Doft av tång och vinden i håret. Det har spätt på min dröm om att någon gång i livet få bo precis vid havet. Att få dricka morgonkaffet med M, och se ut över det oändligheten. Nån gång. Har vi bestämt.
Visst känns det tryggt och fint att se att alla båtar har kommit hem efter sommaren också, och lagt sig tillrätta i hamnen. Ingen som guppar runt på stora havet. Alla är hemma välbevarade. Skönt ju…..
Tänk om vi kunde lära oss lite av att se på naturens gång.På de skiftande årstiderna. Att allt liv behöver sin vila. Att få sakta ned en smula. Inte bara rusa på som om vi levde i en ständig högsommardag.
Man hinner reflektera en hel del, när man tar en långpromenad längst havet mellan Lomma och Bjärred. Efter två helt underbara 11-kaffen, med Malin Persson på förmiddagen och Daniella Witte efter det, var det skönt att rensa skallen och få röra på kroppen. Nästan 1 mil i rask takt blev det. Skönt för både knopp och kropp.
Podd-samtalen blev precis så där härliga och genuina som jag liksom såg framför mig, så dem ser jag verkligen fram emot att sända under hösten. Prat om allt ifrån skönhetsideal och hur det var att jobba som toppmodell över hela världen, till tillfredsställelsen att bli äldre och (förhoppningsvis) lite snällare mot sig själv. Så kloka och fina kvinnor båda två. Tack Malin och Daniella! Ni gör båda den här världen till en bättre plats.
Även tack Daniella för tipset att ta långpromenaden mot Bjärreds-hållet idag. Så makalöst vackert med kallbadhuset långt därute på piren. Hit vill jag återvända med M och äta en god middag ute på havet. Han behöver ju inte veta vad som står längst ned på anslagstavlan tänker jag. Som den finne han är…..
Väl tillbaka vid Bjerreds station måste jag erkänna att jag tänkte tanken att ringa en taxi. Inte minst för att hungern gjorde sig påmind. Men närå. Jag knatade hela vägen tillbaka till mitt lilla rosa Air BnB i Lomma. Efter en varm dusch smakade pasta med massa smör, direkt från grytan, lika gott som den bästa gourmet-maten.
Nu är klockan snart 20 och jag undrar: får man sova nu….?