Imorse lämnade jag kära Varberg och fortsatte ännu mera söderut. Målet var Lomma, strax utanför Lund, där jag skall dricka 11-kaffe med en härlig människa imorgon! Även Limhamn skall få besök av mig och mina mickar. Kolla in Stories på Instagram imorgon, så får du veta vilka som dyker upp i podden under hösten……
Jag är så nöjd med mig själv att jag numera är väldigt noga med att planera in den där viktiga tiden av återhämtning. Jag vet vid det här laget att både knopp och kropp är rätt slut efter en helg som den vi just lämnat. Dagarna på Farmers Market var helt fantastiska, på så många sätt, men det suger mkt energi. Att möta så många nya härliga människor kräver att man hela tiden är allert och det tröttar. iallafall mig. Jag har insett med åren att min återhämtning sker tillsammans med närmsta familjen, eller i ensamhet.
Så den här “mellandagen” har jag njutit av i fulla drag. Med mig själv som enda sällskap.
Efter att ha stannat och laddat bilen i Mellbystrand bestämde jag mig att svänga in i Landskrona på vägen till Lomma. Jag hade tillgång till mitt boende först kl 14, så i vanlig ordning hade jag en massa tid till godo. Älsk på att alltid vara för tidig. Man hinner ju uppleva så mycket trevligt medan man väntar.
Att bara svänga av där jag vill, med kameran i högsta hugg, det är höjden av återhämtning för mig. Ingen som väntar tålmodigt på att man hittar de rätta vinklarna. Man kan liksom angripa en tegelvägg hur länge man vill. Love it! Inte minst när tegelväggarna tillhör ett slott, då kan man behöva den däringa obegränsade tiden……
Jag tror inte att jag varit i Landskrona förut. Och det kan jag kanske inte säga att jag varit nu heller, med tanke på att all min tid där idag, spenderades vid Citadellet. Hade ingen aning att det fanns ett sådant heller faktiskt. Så mycket att upptäcka i vårt vackra land.
Höjden av lyx att få gå runt på en så här vacker plats den här tiden på året. Att kunna gå runt med kameran i sakta mak och inte behöva väja för eller invänta turister med selfie-sticks och ett uppdämt behov att ha bilder på sig själva framför varenda sevärdhet. Inte en levande själ mer än jag. Eller ja, förutom en man i blåställ som satt uppe på muren och rensade ogräs. Men vi störde inte varandra.
Jag kände hur kreativiteten gjorde små skutt av lycka över dessa vackra byggnader. Valven. Dörrarna. Kulören! Den fick mig bla sugen på att växtfärga linnetyg, bygga ett rostrött sommarhus och att äntligen börja på min bok. Får se vilket jag tar tag i först……
Som jag går igång på gamla vackra fasader. Min fantasi skenar iväg och jag kan inte låta bli att undra vem som gått igenom dessa dörrar genom åren. hur såg det ut på gårdsplanen för några hundra år sedan. Långt ifrån lika dött som idag……
Ser du livet och rörelsen framför dig?
Åh vad jag är tacksam för dagar som dessa! Tog djupa andetag och kände sådan lycka över att få ha det så bra. Livet är bra fint.
Avslutade mitt angenäma besök i Landskrona (vet dock fortfarande inte hur det ser ut där;) på Citadellets Konditori, med denna vackra utsikt. Även där var jag helt ensam en lång stund. Drack mitt kaffe och njöt av solen som tittade fram en stund, medan jag gick igenom frågorna inför mina två 11-kaffen imorgon.
Efter en stund fick jag sällskap av ett äldre par, som köpte kaffe och delade på en äppelkaka medan de småpratade om slottet och hur vackert man byggde förr. De pratade så tyst och mjukt med varandra. Fint att få sitta bredvid.
Känslan av lugn och ostördhet försvann när fyra vänninor, i åldern 70 plus, slog sig ned vid bordet bredvid. De förfasade sig bla över sina bortskämda barnbarn. “Vad skall man köpa i julklapp till ungar som har allt!?”
Jag fick aldrig höra svaret på denna stora fråga. Kaffet var slut och det var dags att rulla vidare mot……
…..ett annat rosa hus. Här skall jag sova gott i natt. Men först skall jag sätta i mig en kastrull med smörig pasta, efter en låååååång promenad utmed stranden i Lomma. Hoppas att du också har en skön kväll!