Idag var planen att att plantera om några av alla pellisar jag samlat på mig. Lite sent kanske, men bättre det än aldrig?

Började med att putsa alla fönster i kaffehuset , oj vad det var välbehövligt, och hann tänka att det var skönt att få jobba ostört i lugn och ro……

…….tills Bob & tjejbandet dök upp som genom ett trollslag……. De ser direkt när jag kommer ut i trädgården och kommer springandes som ett långt pärlband.

Om de bara kunde hålla sig utanför, men nejdå. De måste alltid vara så nära så man nästan snubblar över dem. Trångt om saligheten blev det, men mest mysigt! Jag älskar ju att ha deras kacklande runt benen.

Jag hade burit ut ett gäng av pellisarna och tanken var att de skulle få ny pelargonjord. Några fick även lite större kruka. Tillfredsställelsen.

Äntligen fick sticklingarna, som stått i köksfönstret i månader, komma ner i jorden också. Det var sannerligen på tiden, hörde jag dem sucka. Stackare.

Dessa skönheter har stått i nybyggda glasverandan och verkar trivas ypperligt. Får se vad de tycker om sommarlivet ute i kaffehuset….

Hoppas nu att det inte är för kallt i natt, så att pellisarna fryser om fötterna…….