FETTISDAGEN

Äntligen är den här! Årets godaste dag. Jag ÄLSKAR verkligen Semlor! SÅ makalöst gott!

Dotter N berättade just att "någon" i Alex & Sigges Podd, påstått att "det finns väl INGEN som gillar Semlor på riktigt, det handlar bara om barndomsminnen". Stämmer inte. På mig iallafall;)

Dagen till ära tänkte jag göra ett litet mini-Semmel-test. Vi har 3 Semlor i potten.

Först ut är Semlan ovan, från Wienercafèet på Biblioteksgatan 8 i Stockholm, som vi provade på vår lilla utflykt i lördags. Makalöst god. Förutom en väldigt god bulle, så var mandelmassan, med ganska mkt bitar av mandel. 

Näst ut är denna lilla goding från Tant Brun i Sigtuna. Vårt närmsta fin-cafè.

När vi flyttade upp till Stockholms-trakten, från Varberg, för 27 (!) år sedan, åt vi vår allra första frukost på detta lilla mysiga ställe. 

Denna Semla var också väldigt god. Äkta grädde och fin mandelmassa. Bullen bakad på deras eget lilla bageri som ligger på innergården.

När ett cafè har öppen spis. SÅ mysigt!

Hos Tant Brun, för övrigt kommer namnet från sagoboken om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, som handlar om Sigtuna, får man böja på huvudet och njuta av sneda väggar. 

Sist ut är dagens Semla, som kära maken köpte hem ifrån Tösses. Ett bageri och cafè med anor, som ligger på Karlavägen 77 inne i stan. (well. That means Stockholm.)

Även dessa var väldigt goda. Mjukare mandelmassa, utan bitar, och ett väldigt "fluffigt" bröd.

Tösse var ju dessutom det bageri som skapade kö för ett par år sedan, då de började sälja sin unika Semmel-wrap. Det blev en väldig hype kring den och folk stod i kö hela lunchrasten för att prova:) Själv vill jag nog ändå tillstå att den klassiska Semlas faller mig bäst i smaken.

Och godast av dem alla tre: TRUMVIRVEL..... Semlan från Wienercafèt! De var VÄLDIGT goda alla tre, så vinsten får nog anses som hårfin.. Om du frågar dotter N så gillade hon den från Tösses bäst. Smaken är som....

VÄNLIGA VECKAN

Idag börjar VÄNLIGA VECKAN. "Men skall vi inte alltid vara vänlig mot varandra?" Sannerligen. Dock verkar det som om vi kan behöva påminna oss om denna självklarhet ibland.

I år infaller Vänliga Veckan v 7, 12 - 8 februari. Vänliga Veckan har funnits sedan 1946, och startades av Läkarmissionens grundare Harry Lindquist. Veckan har alltid haft samma tema: Vänlighet i trafiken, på jobbet och hemma.

Firandet av Vänliga Veckan låg nere runt millennieskiftet men 2013 kom den tillbaka med ny kraft. Varje år har veckan ett specialtema. Årets är ”Vänlighet mot någon som inte tycker som du”. 

Så här säger Eva Nordenstam, informationschef på Läkarmissionen,om VV på deras hemsida;

"I dag finns det många människor ute i världen som blir martyrer för att de tycker, tror eller tänker annorlunda, men att tycka olika i Sverige handlar numera sällan om liv och död.

Men ibland kan man nästan tro det. Sociala medier och hela internet har lockat fram ett enormt tyckande och ett stort åsiktsmaskineri.

Det är som om folk kastar sig på tangenterna så fort de får en chans att säga emot, håna, försvara, älska och hata. Ibland handlar det om saker som ligger väldigt långt bort från den egna verkligheten. Det kan gälla personer som man inte känner eller företeelser som man mest hört talas om.

Årets specialuppmaning under Vänliga Veckan handlar därför om att vara vänlig mot någon som inte tycker som du. Det handlar inte om att byta åsikt, att vara falsk som människa eller att inte våga stå för vad man tycker, utan helt enkelt att lyssna ett varv till.

För i bästa fall kan det faktiskt vara så, att mitt val att lyssna på den som tänker annorlunda än jag, kan få mina argument att bli mer genomtänkta. Eller ge mig nya insikter"

Här kan du läsa riktigt bra reportage relaterade till VÄNLIGA VECKAN

Så. Låt oss sprida lite extra vänlighet den här veckan. Inte minst till den som inte tkr precis som jag. Och till alla andra.....

EN LÖRDAG I FEBRUARI

När maken plötsligt  och väldigt oväntat undrar; "ska vi inte dra in till stan och käka Semla och kolla soffor". Ja, då får en skynda sig till bilen innan han ångrar sig.....

Man måste älska vår fina stad ändå. Även om det är väldigt grått just nu. Stockholm i mitt hjärta. Extra älsk på Östermalm, där husen är så väldigt vackra.

Vi började på Svenskt Tenn, där vi har vår drömsoffa. 

Om det var grått ute så är det allt annat inne hos Estrid Eriksson och Josef Frank. Så mycket härlig färg på textilier och möbler. Verkligen en energikick! 

Det är en cool butik. Inte minst att de genererar så mkt pengar till naturvetenskaplig forskning, kultur och hantverk. Svenskt Tenn, som startades av Estrid Eriksson 1924,  ägs idag av en stiftelse, så det finns inga privata vinst-hungriga bakom produkterna. I butiken kan man läsa att man understödde tidigare nämnda, med 20 miljoner kronor 2013. Häftigt ändå! Det borde väl rättfärdiga köp av hyfsat dyr soffa....?

Efter att vi provsuttit vår drömsoffa, igen, så gick vi för att äta Semlan som vi åkte in för. 

Den godaste hittills tror jag minsann. Etta på Expressens test fick vi veta av servitören. SÅ gooood! Älskar när mandelmassan består av bitar av Mandel, det blir så krispigt och gott.

Två favoriter på samma bild <3

Mätta och nöjda drog vi oss tillbaka till Östermalm. Gick upp för den här vackra trappan......

...... till Melimelis showrum på Artillerigatan. Provade några fler sköna soffor.....

......innan vi drog till Saluhallen för att köpa råvaror till makens matlagning ikväll. Vi kunde dock inte låta bli att kika in hos Christina på Ala Carte Antik. Hon har så mycket fint jämt, inte minst när det kommer till porslin.

Jag köpte jättefina kaffe-koppar (surprise;)  från Gustavsberg, som jag skall visa en annan dag.

Här avslutade vi vår lilla oväntade och trevliga lördags-runda på stan. Maken fick köpa sin kalvfilé. Alla nöjda.

Hoppas att du också haft en fin lördag!

SUPERSYSTRAR

Alltså. Vilken helt underbar dag! Solen strålar från en klarblå himmel och jag kom just in ifrån dagens löprunda före lunch. Det är -1 grad ute och solen har äntligen börjat värma ansiktet. Ljuvligt. Hopp om våren.....

....och om att få plocka blommande kvistar till kaffekoppen igen. För det är ju sånt vi gör vi bloggare;)

SOM jag längtar efter min frukost ute i solen. Vädret får vara hur det vill (well) resten av dagen, bara jag får min morgonstund med kaffet i solen! Jag älskar tanken på att vi har allt det ljusa och varma framför oss.

Igår var jag på en väldigt inspirerande AW på Läkarmissionens fina huvudkontor i Vällingby. Förutom att träffa alla mina fantastiska fd kollegor igen, det känns som att komma "hem"att få krama om dem, så var den stora behållningen att höra Doreen Månsson berätta om sin resa med LM till Syd Afrika. SÅ inspirerande! Vilken cool och engagerad tjej hon är! Jag får säkerligen skäl att återvända till Doreen framöver, men idag vill jag lyfta upp en helt fantastisk kvinna vid namn Monica Woodhouse.

Såhär kan man läsa om henne, på Läkarmissionens hemsida;

Det har gått 25 år sedan Monica Woodhouse och maken Basil startade det arbete som i dag bär namnet Give a Child a Family (GCF). Ett prisat arbete som Läkarmissionen stött ekonomisk sedan 1999.

Verksamheten började hemma hos Monica och Basil. De såg behoven och öppnade sitt hem för Mammor och barn som behövde någonstans att ta vägen. De köpte husvagnar och ställde på tomten för att alla skulle få plats.

I dag har de ett välfungerande center med sovsalar, matsal och lekutrymmen för 60 barn. Ett 90-tal volontärer och anställda finns nu inom verksamheten, men behoven ökar. Bara i september månad kom tio nya småbarn till GCF. Alla salar är fulla.

– Många mammor är väldigt unga, utsatta för våld och övergrepp. De är för rädda för att berätta hemma att de har blivit gravida, så de rymmer hemifrån, föder sitt barn och lämnar bort det, berättar Noninzi Sobhuza.

Noninzi har varit huvudansvarig på småbarnsavdelningen sedan 2010. Det yngsta barn som de har tagit emot på GCF var bara sju timmar gammalt och föddes just av en ung flicka. Barnet hittades på en toalett vid ett taxistopp, där det hade fötts.

Mamman var 13 år, och är en av dem som hade rymt i rädsla för vad som skulle hända om någon fick veta. GCF konfronterade flickans mamma med sanningen. Hon bad om förlåtelse för att hon inte letat mer efter sin dotter då hon försvann. Hon visste ju att dottern var gravid men plötsligt var hon borta.

I dag tar mormodern hand om sitt lilla barnbarn och den 13-åriga flickan kan gå klart skolan.

Bakom varje barn som kommer till GCF finns en historia som berättar om varför de kom dit.

Nyligen hittades ett annat barn gömt ute på en socker plantage, begravd under kvistar och grenar. En ung flicka, anställd på plantagen, hade fött sitt barn på åkern och lämnat det där för att dö. I två dagar låg den lille pojken där innan han hittades.

– När vi hör sådant vet vi att barnen kommer att komma till oss, säger Noninzi.

– Polis och socionomer kommer hit med de allra svåraste fallen för de vet att vi klarar av dem.

Så här berättar Monica själv, i en intervju med Nerikes Allehanda;

"Hur började alltihop?

Monika tänker efter.

–  Jag visste att jag ville jobba med barn, och 1977 började jag arbeta på ett barnhem där jag snabbt insåg att ett barnhem inte är till för barn. Jag led av att se det jag såg, och kände så starkt att allt var fel och hemskt. Men jag var bara 17 år, och vad kunde jag göra? Men där och då föddes tanken.

Hon träffade sin make Basil, en man lika proppfull av empati som Monica.

– Vi kände båda två att vi ville jobba med människor, och göra landet en tjänst. Det pågick inbördeskrig, och vi bestämde oss för att flytta till en missionsstation för att hjälpa till.

Här fick Monica se misären på riktigt nära håll.

–  Vi tog bland annat hand om våldtagna och misshandlade kvinnor som flytt hemifrån. Vi öppnade upp det vi hade, vårt hem, och det blev snabbt väldigt fullt. Hos oss kunde kvinnorna få sova några nätter, men vi kände att vi behövde göra nånting mer"

Här kan du läsa resten av intervjun under rubriken "Monicas idè räddar tusentals barn".

Här kan du läsa mer om Doreens resa med Läkarmissionen. "Vi är olika men vi hör ihop".

Jag gillar idèn att spegla sig i starka, engagerade kvinnor, som går före och visar vägen. Som inte bara förfasar sig över ett problem, utan gör något. Stort eller litet.

Jag önskar att jag kunde vara det för tjejer runt omkring mig. Att i någon form vara en inspiration. Vi har så mycket att vinna på att lyfta varandra. Inte jämföra och tävla. Utan uppmuntra och heja på! Frida Ramstedt uppmuntrade, på en blogg-träff jag var på, att vara "wing-womans" för varandra. Inte se varandra som konkurrenter utan medsystrar. Så bra!

Skall vi bestämma oss för att vara lite som Superman för varandra- stötta, lyfta och rädda om det skulle behövas-  SUPERSYSTRAR helt enkelt. Som tillsammans skapar superkrafter!

Jag vill GÄRNA vara din supersyster, och samtidigt fortsätta ta rygg på kvinnor som gör något bra och förvandlande. Inte minst för andra. Precis som Monica Woodhouse. 

Onsdagstankar

Idag funderar jag på att Nejlikor är rätt vackra ändå. Inte minst i denna färgställning. Jag njuter av resterna efter blommor som jag fick på releasen i lördags.

Jag funderar även på hur många mässingsljusstakar man kan ha. Utan att det blir....osunt..... ;) Och när jag skall komma ihåg att köpa nya ljus till dem. Jag ÄLSKAR tända ljus den här tiden på året. Vet inte hur många jag gör åt i veckan.

Tankarna går vidare på hur tung en liten Tax-tös kan bli, när hon sover på mina utsträcka ben i soffan? Jag har precis varit ute på dagens löprunda i skogen, SÅ skönt, och Stina har varit på långpromenad med farmor. Nu snarkar hon nöjt.

Hon är för rolig vår lilla vovve. Hon har lyxen att ha två hem att välja mellan här på gården. När hon vill över till farmor å farfar så sätter hon sig vid vår dörr och gnäller. Då messar vi farmor och ber henne öppna dörren, så att Stina kan smita över. Farmor messar sedan på samma sätt när hon vill tillbaka hem. Smidigt. Och lyxigt för Taxen. Och för oss.

Hur skall jag göra med odlingen i år måntro? Det är en befogad onsdags-fundering. Jag blir ju SÅ inspirerad av växthusägare som Krickelin. Kolla in hennes odlingsplanering! 

Vi har ju dessutom precis fått hem massa fint tegel som vi tänkt använda som golv i vårt växthus. Så det är bara den där lilla detaljen kring att det behöver ju växa något där inne också. Jag kan ju liksom inte bara planera för mina många kaffe-stunder i vårsolen......

Till sist tänker jag att det skall bli kul att åka på AW på Läkarmissionen imorgon! Min kära gamla arbetsplats. Doreen Månsson är på plats och berättar om sin resa med LM, till Syd Africa, för ett tag sedan. Det skall bli intressant att höra. Jag lovar att skriva om det här framöver.

Nu skall jag dra mig upp till kontoret och fundera på hur jag skall kunna aktivera mitt konto hos Post Nord, för att kunna skicka alla era kaffe-beställningar.....

Sen blir det bastu innan dagens Torskmiddag. Ha en fin kväll!

HÄLSOSAMMARE PIZZA, DAGEN EFTER DÅDET....

Jag blev sugen på en glutenfri ,supergod pizza, bakad på Fiberhusk, som vi gjorde "för ett tag sedan"här hemma. Jag började gå tillbaka i mina gamla inlägg för att hitta receptet.

Det visade sig att "för ett tag sedan" var den 8 April förra året..... Oooops vad tiden går. Det visade sig även att jag skrev inlägget dagen efter Terror-dådet i Stockholm. Eftersom det är aktuellt nu, med tanke på rättegången mot gärningsmannen, så tog jag med hela inlägget. En svår men viktig påminnelse;

 "Jag hade börjat mitt hälsosamma pizza-inlägg redan igår, men kom liksom av mig. Allt kändes oväsentligt. Plötsligt var terrorismen inte bara en rapportering på tv, långt borta. Plötsligt handlade det om oss. Skräcken över vart vänner och familj befann sig just nu? Var de oskadda? Vår son Noah befann sig i säkerhet, på jobb i Syd Afrika. Men hans Ida? Vart fanns hon? Eftersom de har lägenhet mitt i city så var sannolikheten att hon befann sig i närheten av dådet ingen överdrift. "jag är hemma" kom svaret tack å lov på sms.
 Yngsta dottern hade haft funderingar på att gå tidigare från jobbet, eftersom det var fredag, men satt "inlåst" på Acne Studios huvudkontor i Gamla Stan, där hon jobbar. Innan man visst om det var fler attacker på gång, uppmanades alla i innerstan att hålla sig inomhus.

Känslan av maktlöshet över pendeltrafiken som plötsligt stängdes av, avspärrad citykärna och uppmaningen att inte ta sig till stan om man inte måste, som gjorde att vi inte kunde få vår dotter i säkerhet förrän många timmar senare.
Ändå var vi långt ifrån upplevelse från dem som faktiskt befann sig på Drottninggatan de där fasansfulla minutrarna. Långt ifrån den verkliga skräcken.
Detta gör såklart att det är lättare att ta till sig all kärlek som faktiskt spreds direkt efter dådet. Vanliga människor som öppnade sina hem under #openstockholm på socialmedier. Andra som ställde upp med sina bilar och körde hem främlingar, när lokaltrafiken stängdes ned. Helt fantastiskt att se!

På Instagram och Twitter spreds bilder på vår älskade huvudstad under taggen #prayforstockholm
 I krissituationer är det intressant att se hur vi människor, även de som annars säger att de inte har någon tro på Gud, rent instinktivt vänder sig till "en högre makt". Hur vi plötsligt alla känner oss små med samma behov av "något större" att vända sig till. Hur allt plötsligt ställs på ända. Ytliga saker som är så viktiga annars, tappar sin mening totalt.

Trots allt;  Livet måste gå vidare. Det är ju det som är det viktigaste i det här hemska. Att vi inte låter oss skrämmas till ett liv i fruktan. Då har ondskan vunnit på riktigt.

Så här kommer receptet på den supergoda pizzan käre maken bakade härom kvällen. Ja, för det är han som är kocken här hemma. Han älskar att laga mat och det är jag väldigt nöjd med. Jag slipper väldigt gärna nämligen....

Botten gjorde han helt glutenfri och utan kolhydrater. Grunden var Fiberhusk som ni ser på bilden. Här kommer receptet;

2 plåtar

1. 200 g riven parmesan (Tips är att ta hälften riven mozzarella och hälften parmesan)
2. 8 ägg
3. 1,5 dl vispgrädde
4. 4 msk fiberhusk
5. 2 tsk bakpulver
6. Lite salt

Instruktioner

1. Sätt ugnen på 180 g.
2. Vispa ägg fluffigt. Vispa sedan ner fiberhusk, grädde och salt. Blanda sist ner osten. Låt stå ca 5 minuter. Fördela degen på två plåtar. Tips! Blöt händerna och plattar sedan ut degen.
3. Grädda i ugn ca 15 minuter.
4. Fördela önskat pålägg på bottnarna och grädda i 250 g tills osten smält och allt fått fin färg!

 Påläggen som min kock valde att lägga på bottnarna var färsk svamp,skivad, rökt kalkon och hackad röd lök. När pizzan var färdig i ugnen toppade vi den med färsk Ruccola och lite olivolja. Ett tips är att göra degen riktigt, riktigt tunn.  Annars känns den lätt svampig. Även att följa tipset om att byta ut hälften av Parmesanen mot Mozzarella. Det gjorde vi och det blev väldigt gott! Min tanke var att strö hackad Hasselnöt som topping. Det kom jag dock på först när pizzan redan var uppäten..... Nåja.
Smaklig spis och trevlig lördag kväll!"

TACK SOFIA (MOKKASIN) FÖR FINT INLÄGG

Fru Vintage & 11-kaffet.

 SOFIA VUSIR JANSSON | 1 FEBRUARI 2018 06.30

 (96)

Jag läser på Marlene Agemos blogg Fru Vintage att hon växte upp med en sk ”doppe-kopp”. Varje morgon till frukost serverade hennes mamma ett helt fat med ostsmörgåsar och en gemensam kopp med kaffe till Marlene och hennes systrar. Sedan startade dagen mjukt med smörgåsdopp i kaffekoppen! Såklart att man blir en kaffe-älskare då! Och om man heter Marlene Agemo så tar man dessutom sina heliga 11-kaffestunder och skapar sitt eget kaffe! Och inte bara kaffe som i kaffeblask utan direkt raka motsatsen. Två superlyxiga blandningar, ekologiskt, fairtrade och limited edition. Dessutom levererade i urfina, handstämplade förpackningarna som man aldrig kommer vilja ta bort från kökshyllan!

Mina vägar korsades med Marlene under förra veckans FGL-middag. Och jag kunde liksom inte sluta fundera på kaffeprojektet vid namn Fru Vintage 11-kaffe som hon berättade om. Jag beslutade mig för att ställa några frågor.

Fru Vintage 11 kaffe , det låter lite gammaldags och härligt är jag på rätt spår då?
Haha! Helt rätt! Min farmor Emy, och hennes systrar Astrid, Kerstin och Gerd, drack alltis 11-kaffe. Det var orubbligt och heligt. Jag minns än idag, trots att det är måååånga år sedan, den härliga kaffedoften som spred sig i farmors stora kök, i huset i Ulricehamn. Det var något tryggt och trevligt över de stunderna. Och roligt att sitta och lyssna till damernas skvaller om vem som gift sig med vem, och annat viktigt.

Hur ser det allra bästa 11-kaffet ut?

Det bästa är helt klart tillsammans med någon. Min man, någon av våra barn eller en kär vän. Gärna ute i solen en vårdag.

Missar du aldrig ett 11-kaffe?

Haha! Jo då, det händer allt, beroende på hur min dag ser ut, Självklart dricker jag kaffe på andra tider också. Jag gillar främst idén med en rejäl, gärna fler, pauser i vardagen. Gärna tillsammans med andra när det går.

Ditt finaste kaffeminne?

Det som poppar upp först är den här tiden på året under min barndom. Min pappa, som dog i cancer för 3 år sedan, älskade att titta på det mesta av sport på tv. Såhär års missade han aldrig ett skidlopp. Jag minns hur mamma dukade fram kaffe och hembakta semlor, till ljudet av skid-speakern på tv. Ett fint barndomsminne som dyker upp så fort jag hör skid-tävlingarna på tv.

Vad är din egen relation till kaffe?

Jag ÄLSKAR kaffe! Det är ju helt klart en social dryck, som skapar trevnad och ”samhörighet” på något sätt. Ny forskning visar ju dessutom hur bra det är ur hälsosynpunkt. Minst 3-4 koppar/dag minskar risken för hjärtkärlsjukdomar och 7-8 koppar/dag mot viss typ av cancer. Då handlar det om filter-kaffe, som filtrerar bort vissa skadliga ämnen.

Din egna kafferutiner?

Kaffe är det första jag dricker när jag vaknar och det sista jag dricker innan jag lägger mig. Och många gånger däremellan.

Bästa kaffetipsen? Ska man dricka med eller utan mjölk, vad tycker du personligen? 

Ända sedan jag började dricka kaffe regelbundet, för över 30 år sedan, så har jag druckit med mjölk. Tills jag började dricka mitt eget finkaffe från Johan & Nyström. Det är ett helt annat sätt att dricka på. Eftersmaken är inte alls bränd, så det behövs ingen mjölk. Fru Vintage 11-KAFFE skall drickas svart och inte överdoseras när man brygger, ”en struken skopa per streck”. Så detta kaffe är drygare än hur jag bryggt kaffe förut.

Berätta lite om själva kaffebönan? Vad kan vi förvänta oss?

Fru Vintage 11-KAFFE kommer att finnas i två sorter. Ett malt och ett med hel böna. Båda är ekologiska och fairtrade. Det malda kaffet har en lite modernare touch. En mjuk, rund och lätt fruktig smak. Malt med bönor utav exceptionellt hög kvalité från Etiopien, Nicaragua och Indonesiens Sumatra.

Kaffet med hela bönor, för övrigt samma böna som Johan & Nyström serverat på Nobelfesten under flera år, skulle jag säga har en mer ”klassisk kaffesmak”. Fylligt, välbalanserat med en mild mjukhet. Odlat i Acehprovinsen på Sumatras allra nordligaste udde.

Så galet vacker förpackning! Jag vet ju att det är ett samarbete mellan dig och din son Noah Agemo, vad inspirerades ni av när ni tog fram den?

Tack! Vi ville åt den lite ruffa, industriella känslan. Typ betong och industri möter fransk bistro, möter svensk loge. Om du förstår hur jag menar.

Loggan ser ju lite gammal och skev ut men på ett mycket bra och vackert sätt! Berätta om den!

Min son har ritat loggan för hand. Sedan har ett företag som gör stämplar tagit fram en gummistämpel utifrån det. Så vi stämplar alla påsarna för hand! Just för att få till den handgjorda, lite skeva känslan.

När man köper ditt kaffe går en del till Läkaremissionen? Det känns bra, fint och man önskar det vore en självklarhet. Var det en självklarhet för dig och varför just Läkaremissionen?

Jag tycker om produkter med mervärde. Att jag samtidigt som jag dricker gott och fairtrade-odlat kaffe, är med och förändrar framtiden för utsatta människor. Det krävs så lite för att faktiskt göra skillnad för någon annan.

Vi i Sverige har det så makalöst bra. Kan jag, via min plattform, göra något bra och vettigt, om än så litet, då har jag fyllkt mitt syfte.

Jag var anställd på Läkaremissionen, under drygt 4 år, för att ta fram ett koncept för deras second hand-butiker. Jag var dessutom med och startade fler butiker. Jag har sett deras arbete på nära håll och har stort förtroende för allt de gör. De finns runtomkring hela världen och arbetar tillsammans med lokala medarbetare för bättre förhållanden för befolkningen

Berätta om #fruvintage11kaffe , jag hittar nästan 700 inlägg på den hashtaggen!?

Det började med att jag lade upp mina egen stunder vid 11-kaffet. Sedan startade jag en utmaning där mina följare fick tagga sitt eget 11-kaffe vid sina egna bilder som jag sedan repostade. Såklart är det fina och mysiga bilder i sig men för mig handlar det egentligen mer om själva fenomenet. Att ta en liten ”rast” i vardagen.  Dricka en kopp kaffe (eller Te för all del:) och småprata lite med dem man har i sin närhet. Kanske läsa några rader i en bok eller tidning,  Ta en pausa helt enkelt. Oavsett om det handlar om att göra ett brejk på jobbet, sätta sig ned några minuter när barnen sover eller vad man nu lever för liv.

I vilken typ av kaffekopp dricker du helst ditt kaffe? 

Jag älskar vintage-koppar och dricker gärna i gamla,fina med fat. Jag har bla ärvt en jättefin, antik Karlskrona-servis, av farmors syster Astrid.

Redan som 13-åring började jag dessutom samla på min egen servis, Ostindia, från Rörstrand. Den har jag dock använt flitigt, även till vardags, så det är inte så många hela koppar kvar i den;)

Samtidigt gillar jag såklart ny design och att stötta svenskt hantverk. Paula Lundbergs svarta keramik-serie Laleh, i matt svart, har jag några koppar av och tycker mycket om.

Lördagen den 3 februari kan man få den galanta möjligheten att dricka 11-kaffe tillsammans med Marlene, självaste Fru Vintage! Då är det nämligen release och kaffekalas i Dunke Design´s nya lokaler, i NK-passagen! Där kommer det finnas möjlighet att köpa finkaffet och därmed öppnar också Marlene upp sin webshop! Jag önskar henne varmt lycka till!

Nu råkar det ju dessutom vara så att Marlene driver den finaste av bloggar, fullt med inspiration och vackert foto. Likaså ett välbesökt instagramkonto.

FRU VINTAGE – Marlene Agemo

Bloggen  

Instagram @fruvintage

Pictures : Fru Vintage / Marlene Agemo  & Noah Agemo

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Läs mer om:

RELEASE AV FRU VINTAGE 11-KAFFE

Så var den stora dagen D här. Äntligen! Release av mitt eget kaffe i  butiken Dunke Design i NK-passagen. Det blev makalöst lyckat och jag är SÅ nöjd! Härligt avslappnad mingel-stämning, precis som jag önskade, där det pimplades fin-kaffe med live-musik och småprat. Så trevligt och mysigt!

Fru Vintage lyxiga finkaffe, som är Fairtrade samt ekologiskt odlat och rostat av Johan och Nyström, tillreddes dagen till ära av ett kaffe-proffs. Tobbe har vunnit Barista-SM två gånger, drivit eget cafè och även jobbat hos JochN.

Läkarmissionen var på plats och berättade om några av sina viktiga projekt, bla med att hjälpa kvinnor, i Etiopien, till självförsörjning och barnen till skolgång. Det känns verkligen så bra att få bidra på ett litet hörn med hjälp av kaffet.

Jag berättade såklart om storyn bakom Fru Vintage 11-kaffe och sedan bjöds det på live-musik och mera kaffe.

Så, till er som inte kunde vara på plats;

Håll tillgodo med en bild-bonansa från en lyckad dag!

Rawfood-bollar och sockerstinna Kola-sticks.

Kaffe-taggad fin-dotter.

Jet-Laggad son. Min fina Noah, precis hemkommen från LA.

TACK till alla er som kom och gjorde dagen så fin och speciell! Och TACK Sara och Jörgen på Dunke Design!

Idag funderar jag på......

.....att det blir en hel del kaffe här på bloggen just nu. Och säkerligen framöver också;)

Jag jobbar för fullt med detaljerna för min release på lördag. Kl 11 i NK-passagen, hos Dunke Design, det vet ni förhoppningsvis vid det här laget. Välkomna!

Samtidigt försöker jag kurera mig från några dagars feber och avgrundsdjup trötthet. Inte bästa kombon.

Tillbaka till kaffet. Idag är jag extra glad för att mitt lyxiga FRU VINTAGE 11-KAFFE är rostat av Johan och Nyström. De har precis gått och vunnit  pris, i Fast Food-Awards, för bästa Coffee-shop! SÅ kul och välförtjänt!

Jag gillar verkligen deras coffee-shop på Norrlandsgatan. Så snygga lokaler......

...... grym personal......

..... och godaste grillade mackan i stada. Med getost och fikon.

Jag funderar även vidare på olika projekt i vår lada framöver........

..... hur jag skall klara mig tills jordgubbssäsongen är tillbaka igen....

....... och att jag nog ändå tycker att det fortfarande är fint med enstaka blommor i små vaser (den som fattar, den fattar;)

Vidare funderar jag på om jag kanske skall lägga upp receptet på den där goda, glutenfria pizzan igen....

..... och kanske rent av baka den till helgen..... Vad funderar du på?

FASAD-GODIS

Tittar igenom gamla bilder och inser, återigen, att jag är svag för gamla husfasader. Ja, jag ÄLSKAR att gå runt i en ny stad och plåta vackra hus. Som godis. Dem jag visar nedan har jag plåtat på våra resor i Italien och Frankrike. Inte mycket att orda om egentligen så håll tillgodo.......

Vackert eller hur! 

fish-taco och magnolia

Jag är kvar i sängen även idag. Har inte lämnat den på 2 dygn nu, förutom att jag just var nere i köket och åt resterna av gårdagens "Fish-Taco".

Alltså. När man har en make som borde blivit kock. Vad sägs om gratinerad hummer och tacos med Röding. Det var vad han bjöd mig och N på "en vanlig fredag-kväll". Inte illa. [Vi firade tydligen att vi snart sålt vår första tomt. Jippie]

Bilderna ovan har jag lånat hos Magnolia Market. Har plöjt deras program "Fixer Upper" idag, samtidigt som jag fortsätter "planera" för en roadtrip i Texas. Dröm. Hoppas att du har en fin lördag!

Här har solen strålat från klarblå himmel hela dagen. Maken, svärfar och N har varit i skogen med Stina medan jag kurerat mig här hemma.

Nu är klockan snart halv fyra och det ser ut som en härlig vår-kväll när man tittar ut. SÅ fantastiskt härligt att vi har allt det underbara framför oss!

VECKAN SOM GICK

Ligger i sängen och bloggar idag. Ont i halsen, feber och värk i kroppen. Tur att det kom idag trots allt, och inte tidigare i veckan.

Kikar tillbaka på några händelserika dagar. Så många fina människor och möten. Tacksam för allt spännande som händer just.

Började veckan med att titta in hos Dunke Design.  Vi planerade lite för min release av FRU VINTAGE 11-KAFFE som går av stapeln hos dem om en dryg vecka.

De har just flyttat in i större lokaler i NK-passagen. Det kommer bli SÅ bra!

Gillar verkligen deras mix, av snyggaste möblerna från DISTRICT EIGHT, med handplockade vintage-prylar.

Som dessa figuriner! HUR coola. 

Nästan lika coola som dessa två. Sara och Jörgen. Varmare och finare får man leta efter. Älskar hur de står fast vid sin personliga och unika touch, på sitt Dunke, trots stora framgångar. Heja er! På lördag om en vecka dricker vi 11-kaffe tillsammans!

Välkommen alla ni andra då också. Lördag 3 Februari kl 11.

I onsdags satte jag mig på tåget mot mitt älskade Varberg. Min hemstad under 10 år.

Den här gången blev det dock inget bad på Kallis. Det får bli nästa gång.

Den här gången var målet butiken FGL-STORE. Hur snyggt. 

Fantastiska Kristin och Miranda hade bjudit in ett mindre gäng tjejer till "en kväll för alla sinnen". Och det var det verkligen.

Vi började kvällen med att skåla i Citron- och ingefära te med honung.

Och tog en miljard bilder såklart. Som vi bloggare gör när vi ses. Inga konstigheter liksom.

SÅ roligt att träffa att träffa gulliga Malin , Daniella och Sofia. Verkligen supertrevliga tjejer som bodde på samma hotell som jag.

Kristin och Miranda bjöd på fantastisk, vegetarisk mat från Verket. SÅ makalöst gott!

Vilken lyx att få sitta kring ett bord med så många driftiga och goa tjejer! Frida, Charlotte, Anna, Johanna och Michelle. Förutom dem som jag redan nämnt. Magiskt.

Kvällen avslutades med himmelsk dessert, Vit choklad-mousse med hjortron och krossade Drömmar, och vacker sång av Sofia Draco. 

Makalös kväll. TACK Kristin och Miranda!

Torsdag morgon vaknade jag tidigt under min sänghimmel på rara Okens B&B. Var tvungen att ställa klockan för att hinna med tåget som gick redan 8.24 från Varbergs station.

Som tur var hann jag med den fantastiska frukosten innan jag drog iväg. 

I det här gulliga hörnet drack jag mitt morgonkaffe minsann. SÅ fint i den lilla frukost-matsalen, inredd med 50-talsstolar från Belgien och specialbeställda marmorbord från ett lokalt företag i Varberg.

Malin, Sofia och Daniella sussade fortfarande när jag klev upp i ottan, så jag missade tyvärr frukosten med dem och Krisitin. Mysigt dock att jag fick en liten pratstund med ägarinnan till denna lilla pärla, Diba. SÅ trevlig och fin! Jag kommer tillbaka, var så säker!

Mätt och belåten tog jag tåget tillbaka till Stockholm för att kvista vidare till pressvisning och öppet hus hos Per:PR. Gillar den industriella lokalen på A-hus.

Bla visade Beckers upp våriga väggfärger......

.....och vinnaren av "Hela Sverige bakar" bjöd på.......

.......sagolika bakverk..... Jag är stolt över mig själv. Eftersom jag socker-fastar sa jag till mig på skarpen, och det hjälpte. (Jag lydde dock inte lika bra till efterrätten i Varberg kvällen innan)

En intensiv och härlig arbetsvecka är till ända. Nu ser jag fram emot helg. Hoppas dock att inte hela kommer att tillbringas i sängen.....

Trevlig fredag!

Det behövs inte så mycket.

Jag älskar att åka tåg. Inte minst en dag som denna då solen behagar kika fram, om än lite blygt.

Dock tillräckligt för att skapa vårkänslor och längt efter värme.

Det behövs inte så mycket. 

Jag tänker att det är den vi alla längtar efter. Värmen. 

Den gamla mannen som sitter i sätet snett över gången. 

Han och sonen har förbeställt kaffe och räkmacka. Ömheten i hur sonen hjälper sin pappa till rätta. 

De är på väg upp till Sofiahemmet över dagen. ”Bara en rutin-kontroll” lugnar han någon på telefon. 

Mötet med människor den senaste tiden. Från olika bakgrunder, i vitt skillda sammanhang. Egna historier.

Ett gemensamt.

Längtan efter den mänskliga värmen.

Mer tid med sina nära.  

Man vill bli en bättre förälder. En bättre partner. En bättre vän.

Mer närvarande.  Inte så stressad. Mindre kluven. 

Det behövs inte så mycket.  

Idag vill jag vara det där lilla. För någon. 

Gammalt&nytt

Inspirerad av senaste podden av Billgrenwood, som handlade om att handla på loppisar och auktioner, inser jag att inte mkt är ”nytt” hemma hos oss.

Bild Lina Edenberg Adamo & Isabelle Olander

Som i vårt sovrum tex. Det ockragula sidentäcket är köpt i en av Läkarmissionens second hand-butiker. Tillsammans med lampetten i sammet, guldramarna, tavlorna, golvlampan och kristalllampan.

Kuddarna har jag sytt i linne, som jag fyndat på loppis och färgat i olika grå nyanser. 

Det enda som är nytt är överkastet i sammet och Tempur-sängen. (det finns ju gränser;) 

Bild av Johanna Flyckt Gashi & Lina Östling

Älskar den här väggen som är tapetserad med gamla Husmodern från början på 1900-talet. Dem köpte jag på en vägloppis för 50 öre styck (!) för många år sedan. 

Bild av Noah agemo

Numera står vårt stora linneskåp framför tidningsväggen, men det känns bra att den finns kvar där bakom.  

Det gamla skåpet är från Ohlson&Jensen, köpt på Blocket. Precis som Chesterfield-fåtöljen.  

Plåtskåpet, som vi har som klädförvaring i hallen, är köpt i en antik-affär på Söder. På 40-talet stod det i omklädningsrummet på en fabrik, i Vetlanda. 

Bild Noah agemo

Tavlorna med text och guldram har jag köpt på olika vägloppisar. Alldeles för billigt. 

Bild Isabelle Olander & Lina Adamo

Den gröna papperskorgen har suttit på ett tåg från 50-talet. Inköpt på gamla Kabelverket, som numera heter Svenska Armaturer. 

Samlingen med träljusstakar har jag köpt på olika loppisar och second hand-butiker.

Golvlampan är från Läkarmissionen, skärmen är målad med en ekologisk färg som heter Av Jord.

Bild Lina Edenberg Adamo & Isabelle Olander

Även i vårt kök är det mesta auktions- eller second hand-fynd. 

Thonet-stolarna ropade jag in på Bukowskis. De andra udda pinnstolarna är antingen arv eller sh-fynd. 

Den ena barstolen är köpt på Dusty Devo, den andra på fd Kabelverket. 

Den gamla snickarbänken har vi burit in från farfars snickarverkstad på gården. (sorry farfar) 

Bild Noah Agemo

Dessa huvuden är från Läkarmissionen. (för er som inte vet så jobbade jag som Visualisera Merchandiser där under några år)

Soffan (och sidentäcken) kommer också ursprungligen från Läkarmissionen. 

Inte undra på att M ibland undrar när vi skall starta vår egen vintage-affär här hemma;)

Tankar vid brasan....

Kom just ner från kontoret, så lyxigt att ha det hemma på gården så att man slipper ge sig iväg , och sitter nu framför brasan med datorn i knät. 

Tänk att det blev vinter tillslut. I Stockholms-trakten har vi rätt mkt snö nu (well. Allt är relativt:) och rejält kallt! Igår hade vi -16, men idag är det nog lite varmare tror jag. Frostigt och vackert på träden och så mycket ljusare med snön. Mysigt ändå.

Bilden är tagen i den pyttelilla staden Villanuvette, Frankrikes minsta.

Konstaterar dock att jag är ingen vintermänniska. Jag undrar ibland varför jag bor här i Sverige. Åtminstone mellan Oktober och Mars. Mörkt och kallt. Varför liksom? Lite avundsfrisk på sonen och hans Ida som tagit en månad i LA nu i Januari. Får se om dom alls kommer hem;)

Gick igenom gamla bilder på kontoret idag och drömmer mig tillbaka till Frankrike. TUR ändå att man kan resa till värmen, när vi inte har så mkt av den varan här hemma i Svedala.

M och jag älskar både Italien och Frankrike. Att hyra bil och köra runt i alla dessa små pittoreska byar. Höjden av semester om du frågar oss. 

En annan väldigt viktig semester-ingrediens är bra, goda och vackra (yes) frukostar. Som när vi satt på terassen till La Belle Vue, det lilla boutique-hotellet vi bodde på senast. Drömmigt. 

Här hade Yvonne, vår super-värdinna, och ägare till hotellet, dukat upp den godaste av frukostar.

"Akta så att inte Sixten snor något från bordet! Det får han inte, men han kommer ta alla chanser"

Jag var såklart tvungen att kolla om det stämde, tog min kamera och ett steg bort från bordet. Han missade inte tillfället utan lyckades tugga i sig den sista biten av min Krossiant;)

SÅ makalöst charmigt och snyggt på La Belle Neffies. Vi var där i slutet på April, så det var inget poolväder direkt, men vem hade haft tid att ligga där......

Vädret var alldeles perfekt för att åka runt i det vackra landskapet och njuta.

Får se om det blir Frankrike eller Italien i vår. Eller kanske något helt annat. Drömmer mig bort tills vidare.......

VÄLKOMMEN PÅ 11-KAFFE MED MIG!

TRUMVIRVEL!!!!!! 

Lördagen den 3 Februari kl 11 är du välkommen att dricka 11-kaffe med mig! 

Då har jag nämligen min release av FRU VINTAGE 11-KAFFE! Det hela går av stapeln i NK-passagen, i Dunke Designs alldeles nya fina lokal. Mer info kommer men boka in denna lördag så hoppas jag att vi ses! Yeeeeeey!

Snart är webb-shoppen öppen igen

Bråda dagar just nu må jag säga.

Vårt kontor på gården är överbelamrat med kaffepåsar, etiketter, snören och....kaffe!

Vi packar kaffe och stämplar kaffepåsar för brinnande livet. SÅ nöjd med den snygga loggan som Noah har tagit fram. 

Älskar vårt kaffe från Johan&Nyström. SÅ gott! Bönorna är en väldigt "klassisk" kaffesmak, utan krusiduller, medan det malda är lite rundare och frukrigare i smaken. Båda är ekologiskt- och Fairtrade-odlat, såklart!

Fr.o.m lördagen den 3:e Februari så kommer du kunna köpa FRU VINTAGE 11-KAFFE i min webb-shop igen. Håll ut;)

ETT RÄTT PRÄKTIGT INLÄGG

För ett tag sedan fick jag följande kommentar;

"Jag tror du riskerar att folk tycker att du är präktig".

Ok, sa jag. Varför tror du det?

"Jo för att du hängt ihop med samma man hela livet, du var hemma med dina barn jättelänge, du tränar och äter sunt. Verkar så lyckad på något sätt"

Haha. Well......

Bilden är tagen hos Handtryckta tapeter på Långholmen.

Jag tänker att det är märkligt ibland med oss människor. Så länge vi alla går i samma spår, klär oss likadant, inreder våra hem med samma mattor och lampor, lever samma familje-liv,( som i Sverige oftast innebär att båda föräldrarna jobbar ,gärna heltid, och barnen, helst redan från 1-års ålder är på dagis) ja då är vi nöjda. Ingen får sticka ut. Ingen får ta en annan väg. Och Gud hjälpe, ingen får ta det där obekväma beslutet som jag själv önskade att jag vågade.

Ja, jag var hemma med våra barn länge. I elva år faktiskt. De bästa åren i mitt liv. Det jag är mest stolt över. Det var ett stort, men ganska självklart beslut för mig och min man (även om han fick övertalas först;) och rätt "obekvämt". Inte minst ekonomiskt, att leva med 3 barn på bara en lön.

Julia Mjörnsted skrev ett så modigt och bra inlägg på Instagram härom dagen. "Det är så obeskrivligt för mig att samhället bygger på att vi skall vara ifrån våra barn större delen av vår vakna tid. Helt obegripligt. Så idag har jag kämpat, funderat och gråtit en skvätt på toaletten"

Bilden är tagen på café Buvette i New York.

Jag grät också. Varje dag i en månad. Efter den månaden sa jag upp mig och gick hem med vår två små. Nr 3 började aldrig på dagis. Vi var hemma tillsammans, barnen och jag, i 11 år.

Nästa vecka är jag tillbaka i butiken FGL-Store i Varberg. Det skall bli SÅ kul!

Detta är inte tänkt som ett inlägg i ”att-ha-sina-barn-på-dagis-eller-inte-debatten”. Jag vet att det är en öm tå och jag väljer att inte kliva på den;)  Var och en bestämmer själv. Men det är just DET.

Att, oavsett vad det gäller i livet, göra medvetna val. ”Såhär vill JAG (VI) leva” ”Det här prioriterar JAG (VI)” Inte bara följa strömmen utan att tänka själv. 

Om vi själva inte gör medvetna val, så kommer andra välja åt oss..... 

Sen det här med att det skulle vara ”präktigt” att leva med samma man livet ut. Nja... Jag vet inte jag... Jag tkr snarare att det är rätt praktiskt;) Tryggt. Och fint. Och faktiskt alldeles , alldeles underbart.

M och jag har hängt ihop sedan vi var 13 år (han gick på Håstensskolan i Varberg och jag på Vidhögeskolan i Veddige)  och har tänkt fortsätta med det. Livet ut.  Präktigt eller inte så här vi kommit fram till att livslång kärlek handlar mer om ett beslut än om känslor.

Vissa dagar väljer vi varandra med pirret i magen, andra för att vi lovade det, den där bröllopsdagen för 27 år sedan. Oavsett så är det ett val tänker jag. Som såklart båda måste ha bestämt sig att göra.

3 barn, varav ett med en medfödd sjukdom som inneburit många, långa sjukhusbesök (som såklart sliter på ett förhållande) och ett barnbarn senare, så är vi tacksamma för att vi aldrig slutade välja varandra. Genom påfrestande småbarnsår och sömnlösa nätter som oroliga tonårsföräldrar. 

I vissa perioder har vi sagt till varandra; ”det är supertufft just nu, men vi klarar det. Tillsammans” 

Längtar tillbaka till den här parkbänken i Soho-NY.

Jag tänker att en relation är lite av ett heltids jobb. Inget som sköter sig själv och bara funkar liksom. Men samtidigt SÅ värt jobbet. Jag är glad att jag, 34 år efter att M "frågade chans"  (man gjorde så på stenåldern:) fortfarande kan säga att jag älskar honom. Mer än någonsin. 

Oooops. Det blev ett ovanligt långt inlägg. Tack att du läst ända hit.

Det är så lätt att vi sätter stämplar på varandra. Hon är säkert "si" eller "så". Jag tänker att vi behöver vara lite mer förlåtande och mjuka. Vi vet så lite om varandras verkligheter. Det vi ser på ytan är inte hela bilden, inte hela sanningen.

Vi gör alla så gott vi kan med livet. Det blir så mycket lättare och roligare om vi är lite generösare i hur vi ser på varandra.

Själv har jag landat i att det är ok att kallas präktig. Om det med det menas att jag är noga med hur jag väljer och prioriterar i livet......

Nu skall jag gå och fixa mig för Insta-middag på Hay Market. SÅ kul!

Ha en fin kväll! 

PREMIÄR FÖR SEMLAN

Yes! Idag är det 17:e Januari och dax för årets första Semla. Åtminstone för mig och mina 4 syskon. Well, min enda brorsa gillar inte Semlor (!) så han "firar" med Marshmallows istället.....

Idag skulle vår fina pappa nämligen fyllt 73 år. Han ÄLSKADE Semlor. Så varje år, den 17:E Januari på hans födelsedag, hedrar vi honom, jag och mina syskon med familjer,  med att äta årets första Semla. 

Pappas favoritgodis var Marshmallows, det hade han alltid med till barnbarnen när han hälsade på, så de som inte gillar Semla mumsar Marshmallows idag istället.

Pappa fyllde 70 år i Januari 2015. Festen för honom var planerad i Maj, samma månad som han dog. 

Då hade cancern tagit över hela hans kropp och han fick väldigt höga doser morfin för att slippa smärtan. Han uttryckte själv att han "längtade hem till himlen, till Jesus"

Fredagen den 15 Maj somnade han in med sina närmaste omkring sig. Jag kommer aldrig glömma den frid som fyllde rummet när han tog sitt sista andetag. Hans leende på läpparna.

Kampen var slut. Han var hemma.

Idag tror jag att det är stor fest i himlen, och du pappa, kan äta hur många Semlor du vill!

ITALIEN. PLEASE.

Snacka om att längta till värmen sådana här blåsiga och grå dagar. Ni som hängt här ett tag vet att jag älskar att resa. Italien är en av mina favoriter och dit har vi åkt flera år i rad nu.  Jag älskar att åka runt i bil och upptäcka nya små byar med charmiga gränder och vackra gamla stenhus.

Idag drömmer jag mig tillbaka till vackra Piemonte-dalen och önskar så att jag var där på riktigt. Att jag som då, susade fram i en nedcabbad liten bil med käre maken som chaufför.

Tillbaka till böljande vinfält och denna fantastiska natur.

En av platserna vi besökte under vår biltur senast var den lilla staden Alba, ca 1 1/2 timmes väg från Villa La Madonna, där vi bott ett par gånger nu.  Ett ställe som kräver sitt eget inlägg och som jag gärna vill visa framöver.

Alba är mest känd för att vara världens centrum för delikatessen tryffel. Varje år i Oktober går den berömda tryffel-marknaden med tillhörande auktion, av stapeln. Då flyger folk in från världens alla hörn för att buda till sig detta vita och svarta guld. Så det är väl egentligen då man skall vara där.

Vi var där en onsdag och deras matmarknad är öppen endast lördagar vilket var lite synd. Men vi köpte med oss ett par burkar tryffel och en stor bit fin Parmesan så det var värt turen.

En stor del, iallafall på mina resor;) är att FIKA. Älskar att kliva in på ett nytt bageri och prova nya härliga bakverk. Eftersom jag undviker vitt socker annars, så är det härligt att unna sig på semestern.

Efter Alba drog vi vidare mot den pytte-lilla byn Nieve. Vi hade fått tips på en riktigt fantastisk restaurang, som jag inte minns namnet på just nu, men som ändå visade sig hade bommat igen (efter 34 år!) när vi kom fram.....

Nieve var verkligen en pittoresk lite by. Värd ett besök, särskilt om man som jag gillar att plåta vackra små stenhus och trånga gränder. Vi åt lunch på ett jättefint ställe

Som sagt. Jag LÄNGTAR till Italien och hoppas att vi kommer iväg en sväng i vår igen. Gillar du att resa? Vart? Kom gärna med tips vetja!