Tacksamhet, morgonrutiner och min nya lokal

Tacksamhet. Ett ord jag gillar. Eller jag gillar fenomenet.

Att kunna känna tacksamhet, även i svåra situationer, gör något positivt med vår hälsa. Att börja varje dag med att rada upp saker man känner tacksamhet över. Bästa starten!

En sak som jag är tacksam för är min morgonrutin att släppa ut mitt lilla girlband. De är ljuvligt att höra deras småprat medan de struttar ut i morgonsolen.

De går fritt i vår stora, inhängnade trädgård på dagarna och på kvällen stänger vi in dem i hönshuset. De flesta av dem står redo bakom luckan när man kommer på morgonen, men just nu är bla Judy lite liggsjuk. Det innebär att hon helst vill ligga inne och ruva hela dagarna. Men det får hon inte, eftersom vi inte vill ha kycklingar…. Så då är det bara att ta på sig handskarna, för att inte bli helt sönder-pickad, och lyfta ut henne. Höns måste vara ute och äta och dricka minst 2 timmar om dagen. Har jag läst.

Björk, hennes syster Barbra och Hedemora-girlsen föredrar att värpa i en egen-fixad grop. Där står de ibland på kö för att få lägga sig, trots att de har 12 fina reden bäddade med halm….Jaja. Vi lever ju i ett fritt land…..

En annan morgonrutin, som jag är tacksam för just nu, är att klippa buketter av mina Luktärtor. Det är verkligen en lyx att de bara växer och växer, ju mer man klipper av blommorna.

Även min Klockmalva ger mig lycka. SÅ vacker i färgen. Tacksam för allt som växer i min trädgård just nu.

Att sitta i min blivande lokal, här på gården, gör mig också så tacksam. Idag gjorde jag ett provisoriskt bord av det gamla underredet till vår köks-snickarbänk, så att jag kunde sitta där och planera lite för hösten. Tänker be min egen snickare att sätta dit de gamla brädorna, som räddats från ett gammalt golv, på riktigt. Så att det blir ett fungerande bord.

Passade även på att bära över delar avmitt antika porslin till skåpet i lokalen. Jag lyckas inte lära käre M att man inte får använda (mer än) hundraåriga tallrikar från Gustavsberg till vad som helst. Som att värma rester på i micron tex. Jag har tänkt skaffa ett separat skåp i köket för mina älskade rariteter, men tills vidare har jag nu räddat dem ut till stallet. Eller ja, till mitt blivande showroom/studio.

Här planerar jag roliga saker i höst minsann.

Tacksam över att vara frisk.

Att få leva.

egengjord pasta, luktärt och boktips

Här, i mitt älskade kaffehus, har jag suttit, eller snarare legat, och läst stora delar av denna dag. Det är en perfekt plats sådana här dagar, när solen skiner men sommarvärmen inte riktigt hittat tillbaka. Jag älskar min lilla oas och är så tacksam för den!

Jag är totalt uppslukad av boken “Flickan i brevet” av Emily Gunnis. Otroligt fängslande, otäck och sorglig skildring av unga kvinnor, som blev med barn utanför äktenskapet, och deras vistelse på hemska St Margarets I England. Vi får följa Ivy Jenkins sorgliga öde, parallet med hennes släkt i nutid. Älsk på böcker som är baserade på verkliga händelser. Verkligen en bok jag rekomenderar!

Passade även på att göra vattenbad till mina pellisar,när jag ändå var i kaffehuset. Jag låter dem turas om att stiga ned på zinkfatet och få sig ett rejält bad. Jag hade tänkt att plantera om flera av deem, men jag gillar tanken på att behålla en del av dem lite mindre och spensliga. Blir fint sen när de skall flytta in i höst.

Nelly och jag passade även på att plåta dagens Luktärts-skörd. Alltså. Jag kan inte fatta hur de bara växer och ger fler och fler blommor. SÅ väldigt vackra!

Jag gillar de laxfärgade extra mycket. De är liksom dubbla i blomman och doftar som en hel parfymaffär. De ser ut som plastblommor från närmsta loppis och lyser verkligen upp med sin vackra kulör.

Efter en löprunda, följt av det dagliga bastubadet och dopp i poolen, visade det sig att kocken höll på med dagens egengjorda pasta. Jag vet inte riktigt vad han är gjord av denna man. Han har jobbat hela dagen, tillsammans med Noah, med att renovera deras lägenhet. Sen raka vägen till köket och slänger ihop degen till pastan. Inget enkelt och snabbt här inte. Allt skall helst göras från grunden. Vilken ynnest att ha en man som kopplar av genom att laga mat. Jag är rik.

Egengjord pasta med kantarellsås och mycket ost. SÅ galet gott! Nu går vi tillbaka till kaffehuset med våra böcker och en kopp kaffe. Mackan läser “Tatueraren i Auschwitz” av Heather Morris.

Önskar dig en fin kväll!

Idag är det 15 år sedAn du dog….

-”Hon är DÖD” skriker en desperat röst i luren, när jag svarar i telefon. “Hon är DÖÖÖÖÖD”

Det är tidigt på morgonen den 14 Juli 2005.

-Vad menar du?? svarar jag yrvaket.
Jag minns att jag hinner tänka “men så kan hon ju inte bara ringa och säga”!

Som om hon bara hittat på, det mest chockerande besked jag någonsin fått på telefon.

Idag är det 15 år sedan Ellens bästa kompis dog i en väldigt tragisk bil-olycka.

14 år gammal.

Den desperata rösten i luren är hennes mammas.

Ett par veckor tidigare hade bästisen sovit över, igen;) och tillsammans med Ellen planerat hennes 13 års dag. Istället blev Ellens födelsedag, den 22 Juli 2005, den dag då vi blev tvungna att berätta den obegripliga sanningen.

Ungefär samtidigt som bästisens mamma ringde och skrek ut sin förtvivlan i luren, lyfte Ellens charter-plan till Turkiet. Äntligen var det dax för en veckas semester med farmor och farfar.

Vi bestämde, efter en del övervägande, att vi inte kunde berätta det hemska på telefon. Vi väntande en hel vecka tills Ellen var hemma igen.

Jag minns att vi hörde ”För kärlekens skull” med Ted Gärdestad, på radio direkt efter att vi möts av dödsbudet.

Den gick sedan på repeat hela veckan, i väntan på att Ellen skulle komma hem, och tårarna ville inte sluta rinna.

Fortfarande idag tänker jag på fina O, och hela den tragiska olyckan, när jag hör den låten.

Hästarna var deras stora gemensamma intresse och den mesta tiden tillsammans spenderade de i stallet. Eller på hopp-tävlingar. Med bästisens mormors hemlagade mat i ryggsäcken.

Idag plockade Ellen en trädgårdsbukett som vi åkte med till graven.
Vi påminde oss om hur bra du har det nu.
Att himlen blev rikare den där dagen.
Att vi skall ses igen.

Det känns så märkligt att Ellen gifte sig i samma kyrka, bara ett stenkast ifrån där vi bor, för 8 år sedan.

Glädje och sorg på samma plats.

Jag påminns om att ta vara på den tid vi har här och nu. Vi har bara idag. Inga löften om en morgondag.

Låt oss njuta av det vi har idag.

Njuta av DEM vi har.
Komma ihåg att tala om hur mycket vi älskar.

Säga förlåt.

Inte ta någon enda dag för given.

11-kaffe med mitt girl-Band

”Vadå välkomna in i kaffehuset!? Vi får ju ALDRIG komma in annars! För att vi skitar ner….”

”Näe hörrni. Jag drar!”

Vår lille vita dvärhsilkes-tupp Miles Davis är skeptisk när jag plötsligt ropar in dem till kaffehuset. De känner igen min röst och mina lockrop och kommer alltid springandes hela flocken. Ofta med Plymouth Rock-hönan Björk (th på tröskeln) i spetsen. Hon är den som är modigast och mest nyfiken.

Tv om Miles har vi Cheer som är en Hedemora.

Även lilla Dvärgkochin Edith Piaff är modig och hoppar trotsigt upp på tröskeln, som ja schasat iväg henne ifrån så många gånger….

Aretha Franklin, som vi tror är en Spättad Silverudd, (kanske en blandras, eftersom hon är så stor och lägger aprikosfärgade ägg. Inte gröna som vi hoppats på…..) kaxar till sig…

….och drar med sig sin själsfrände Barbra Streisand….

…..även lilla Dvärgkochin Yoko Ono hänger på. Henne har jag, i vanlig ordning, fått lyfta ur värpredet även denna dag. För att hon skall komma på att hon behöver äta och dricka. Annars blir hon liggande på en hög av ägg (HUR går detta till när de samlar äggen på ett ställe?? Är det så att Yoko släpper in de andra i redet för att värpa och sedan lägger han sig på alla äggen?) utan en tanke på varken mat eller vatten…

Tillslut kommer Miles Davis tillbaka med Joni Mitchell, som är en Skånsk Blomme, och Patti Smith, Dvärgkochin, i släptåg. Man är väl inte sämre än att man kan ångra sig!

Det blev en trevlig liten plåtning. Mina små vänner pickade glatt i sig det finska rågbrödet jag strött ut på tegelgolvet och jag fick fina bilder.

Alla nöjda.

Vissa tog sannerligen tillfället i akt att få användning av alla sina inövade poser.
”Blir det bra såhär?” undrar Judy Garland, Skånsk Blomme, och sträcker på sin långa hals.

Andra puffar upp sin vackra fjäderdräkt som aldrig förr.

Tack mitt lilla girlband för att ni tog er tid för en liten session i kaffehuset. Det gör vi om!

Sommarblomster, ägg-lYx och en utebliven lunch på stan…

Bland det bästa den här tiden är alla vackra vildblommor som man kan frossa i! Helt gratis, i obegränsad mängd, och. inte kräver de någon förkultivering. Perfekt om du frågar mig. Nåt positivt med allt regn är ju dessutom att de blommar lite längre….

En annan sak som gör mig sådär löjligt glad, är möjligheten att få börja dagarna med att plocka färska ägg från egna höns. Lyx på hög nivå. Nu är de igång hela gänget, så snart får vi nog börja sälja…

En tredje morgonlyx är att gå ut och klippa sig en Luktärts-bukett. Hanna Wendelbo har nämligen lärt oss att ju mer man klipper bort, ju fler blommor kommer! Bra matematik ändå.

En morgon överraskade den här lilla parveln med sin sträckta hals. Det var som om hon gastade ”titta på mig också” när jag gick förbi stenpartiet runt kaffehuset, för att komma till min luktärts-odling.

Jag har aldrig sett dessa stenväxter blomma förut. Så coolt ju! Ursprunget till dem är över 150 år gammalt. Min svärfars farföräldrar fick ärva några plantor av sina föräldrar. Som i sin tur också ärvt. Så de har funnits i släkten länge och väl. Klart man har rätt att sträcka på sig lite då…

F.ö tycker jag att det är en aningens utmanande att veta vad jag skall skriva om, på bloggen och på Instagram just nu.

Helst skulle jag vilja skrika ut, varenda dag, BLI MÅNADSGIVARE HOS LÄKARMISSIONEN. Men då vet jag att folk skulle tröttna. Kanske någon redan gjort det.

Men jag måste bara få lätta på mitt hjärta och undra, lite försiktigt; visst finns de väl fler som har en hundralapp över i månaden!? Fler som vill vara med och förändra världen. Rädda liv.

Gå in här och läs mer här om du vill veta varför jag är så mån om detta. Jag vill så gärna berätta om Masalech, och alla de andra, som räddats till livet tack vare någons avvarade hundring (en lunch på stan) här hemma i Sverige.

Det är fortfarande så att du får en väldigt fin premie när du blir månadsgivare nu, via mina kanaler. Förutom mitt finkaffe så får du även fantastisk handgjord keramik som skänkts av fantastiska keramiker:
Kolla in @drejat.se @petralundslera @emelie.hallberg @ljuvadrommar @capkeramik på Instagram.

Dock står alldeles för många fina keramikmuggar kvar i hyllan. Det gör mig lite ledsen.

Så; fundera inte mer utan bestäm dig att vara med och gör skillnad IDAG! Tillfället blir inte bättre;)

Här går du in och registrerar dig.

TACK på förhand!
Det är dokumenterad vetenskap att vi dessutom mår bra av att hjälpa någon annan😍

PS. Det skulle göra mig extra glad om du ville lyssna på mina 2 podd-avsnitt ”Läkarmissionen” och ”Mer än den svarta rutan”.

Tack Ernst form!

För en knapp vecka sedan lade jag ut den här bilden i min Storie. Den är tagen på Ernst Kirchsteiger och mig på Formex i Augusti 2018. Jag hade Pop Up med mitt ”Fru Vintage 11-kaffe” i montern bredvid hans. Här har han precis fått en påse av mitt kaffe och vi småpratade en stund. ”Sicken trevlig prick han är” tänkte jag säkerligen på bilden, för det ÄR han sannerligen. Även IRL som en säger. Till saken hör att det tog låååång tid, innan jag tillslut kunde haffa honom på språng. Han hade ju klasvis med dreglande, medelålders kvinnor som hängde i hans monter från morgon till kväll. Tog selfies och njöt av sin minut med kingen;) (Visar bilden ovan att jag också var en av de överförtjusta tanterna?? Haha!)

Döm om min förvåning när flera av mina följare började skicka skärmdumpar med frågan; ”har du sett att Ernst härmar dig och ger ut sitt eget Elvakaffe!?”

Det hade jag inte sett.
Jag blev jättebesviken. Och ledsen. Och arg.
Reaktionerna lät inte vänta på sig efter mitt inlägg i Stories! Måååånga skickade DM och tyckte att jag skulle stämma Ernst. Ännu fler att jag skulle ”gå till tidningarna” (finns de ens längre:)

Jag skall inte sticka under stol med att jag i ett första läge tänkte samma tanke. Inte minst för att jag fattar att jag inte har en chans, försäljnings-mässigt, mot en jätte som Ernst Form. Det kändes som allt jag jobbat för och byggt upp, i över 2 1/2 år, skulle raderas av någon som bara gav ut ytterligare en produkt i sitt sortiment.

Det var en del av det jag skrev, till VD Ludvig Kirchsteiger, i ett mejl till honom igår kväll. Att mitt 11-kaffe är förknippat med allt jag gör, att det är grunden till hela min plattform. Mitt levebröd.

Jag bad dem förklara hur de själva såg på sitt agerande. Vädjade om att de skulle ta produkten ur sitt kommande sortiment. Eller åtminstone byta namn.

För en stund sedan ringde Ludvig K upp mig och det visar sig att han, som väntat, är lika genuin och trevlig som far sin. (Nu lät jag som min mamma;)

Vi hade en trevlig pratstund och Ludvig berättade att de, ”självklart byter namn till något annat än Elvakaffe”. ”Vi är ett ärligt bolag och för oss är det lika viktigt att det går bra för hela branschen och inte bara för oss”.

TACK för det Ernst Form!

Idag räddade ni inte bara mitt varumärke (well. Kanske lite väl dramatiskt? Eller kanske inte) utan även min tro på mänskligheten.

PS. Ludvig K förklarar att det tyvärr får stå kvar i katalogen, då den redan är gjord. ”Men på själva produkten kommer det stå något annat än Elvakaffe”

Jag tänker att de flesta saker går att lösa. Bara man pratar och ger människor en ärlig chans att tänka till. Göra om och göra rätt.
Själv påmindes jag om en sak som jag själv håller högt; att inte dra några förhastade slutsatser utan att ha kollat upp vad som är sanningen. Utgå ifrån att de flesta vill väl!

Det skall jag fira, med världens godaste Fru Vintage 11-kaffe, här i mitt kaffehus👇🏻

Pelargoner

Just nu sitter vi i kaffehuset, min ständiga följeslagare Stina the little Queen och jag. Eller ja, Stina ligger på soffan och halvslumrar medan jag plåtar pellisar. Hon är nöjd bara hon får vara i med. Hon gillar inte att bli lämnad ensam.

Nelly är väldigt sugen på egen hund och läser in sig på olika raser just nu. Stina passar verkligen in på beskrivningen; “tax är ingen ras som du lämnar ensam i flera timmar. De vill vara med flocken” Men vem vill inte det liksom? Det vill vi väl alla….

Men nu till ämnet.

Jag har alltid gillat Pelargoner. Det är en hemtrevlig blomma tycker jag. Den Skapar liksom trivsel och mys på något sätt. Dessutom har vi alltid bott i gamla hus, som näst intill krävt sina pellisar i köksfönstret;)

I år har jag utökat min samling med lite nya (för mig) sticklingar av trevliga sorter, på “Trädgårdsmästeriet i Steninge”. Extra roligt när de är uppdrivna lokalt ju!

En av mina senaste favoriter, som jag köpte på Steninge, är denna aprikosfärgade skönhet vid namn Alice. Gillar verkligen kulören. Som en suris från barndommens godispåse.

En annan är Madame Salleron. Bara namnet liksom. Älskar de pyttesmå cerise blommorna till de vackra vitkantade bladen.

Den här vet jag inte vad den heter….. Någon slags tulpan-pelargon kanske? Vet du får du gärna skriva i kommentarerna…..

Den här mörkröda är majestätisk tycker jag. Den är ännu mera djupt blodröd i verkligheten. Gillar den klassiska känslan i denna kulör.

Den här småbladiga är också rar. Även den har väldigt små, och jämförelsevis glesa, blommor. Fint. Vet du namnet?

Tulpanpelargonen Emma gillar jag också väldigt mycket. Inte minst den blekrosa kuören. De enskilda små blommorna ser verkligen ut som tulpaner…..

Extra kul är det ju att driva upp små egna plantor, så det har jag börjat med. Tänker dock att jag får begränsa mig lite eftersom platsen krymper i vinter när de inte kan vara ute och kaffehuset är för kallt….

Den här platsen hade jag velat ha inomhus i vinter. Så fint när man ställer ihop dem alla till ett litet pellis-hav. Iof är de inte lika frodiga vintertid…

Rosor och KalasveckA

Det fullkomligt exploderar i trädgården just nu och jag njuter, som så många andra. Undrar just om det är ngn speciellt ros-år i år? Har aldrig sett mina rosenbuskar så fyllda med blommor, som i år. Sagolikt vackert!

Den här doftar dessutom magiskt. Den klättrar på svärisarnas lilla hus och blir större och större för varje år. Lyx! Kan undra vad det är för sort? Skriv gärna i kommentarerna om du vet…..

Klematisen växer också så det knakar. Helt fantastiskt vacker den också.

Det har varit en väldigt härlig och speciell vecka för oss det här. Vårt pärlbröllop i tisdags, den 30 Juni, har vi firat i flera dagar:) Hotellnatt, restaurangbesök och tapas-mys med barnen. Jag har inte tagit en enda bild. Medvetet och skönt. Ibland kräver stunden att man vill uppleva den fullt ut IRL och inte genom kameralinsen. Att vara fullständigt närvarande, inte minst för dem runt omkring. Sådan är iallafall jag;) Håller du med?

Däremot på firandet av svärfars 80-årsdag igår tog vi lite bilder. Får visa dem när de är redigerade. Önskar dig en fin fredag och helg!

Pärlbröllop

19900630-20200630

Grattis på bröllopsdagen älskling! 30 år är bara början……

TACK bästa Malin Lindner för magiska bilder!

Älskade sommar

Stoppa tiden tack.
Så att vildblommorna i diket blommar för evigt och morgonkaffet alltid kan intas i värmande sol.

Som vi njuter just nu. Många flöden fylls med prunkande trädgårdar och sommarens första skörd. Spretiga små Luktärts-buketter och Pioner i full blom. Bästa tiden med många härliga sommar-veckor framför oss.

Att få börja morgonen med att fylla en hundraåring med solvarma jordgubbar. Höjden av vardagslyx. Till det en färdig-gjord träningsrunda och morgondopp i poolen.

I veckan fick jag dessutom ett glädjande besked från Sofiahemmet. Min solskada på läppen har läkt fint och Dr Ali trodde inte att vi kommer behöva fler behandlingar. SÅ skönt! Han tyckte också att jag kan unna mig att njuta av morgonsolen i ansiktet. ”15 minuter i morgonsolen gör bara gott” var hans reaktion på att jag håller mig helt borta från solen. Så nu tar jag av mig hatten och njuter av morgonsolen i ansiktet.

Tänk att man får ha det så bra.
Så tacksam!

Önskar dig den finaste fredagen och hoppas att du också får njuta av sol!

Trevlig helg.

Skryt lite vetja…

Så nöjd med mina senaste fynd från A La Carte Antikt. Sötaste små kaffekopparna från Rörstrand, med fåglar på. Älskar porslin med fåglar. Under fatet står det Vineta.

Dessutom passar de perfekt med assietterna GÖTA ORIGINAL från Göteborgs Porslinsfabrik och tallrikarna VENUS från Gustavsberg. Like på vintageporslin. Like på udda som man kan mixa med varandra. Extra like när de matchar så fint med våra ägg i olika bruna nyanser.

Vackert även till rosa Marsipantårta.

Bilderna tog jag häromveckan. Fint att man kan spara bilder från ett speciellt tillfälle, för att använda vid ett annat speciellt tillfälle. När man inte tog några bilder alls. Som nu under gångna midsommarhelgen. En bild tog jag, och den ligger längst ned i detta inlägg.

Ibland har jag bara ingen lust att plocka fram kameran. Viljan att fokusera på människorna runt mig, på nuet, är större. Då får det vara så.

Förresten. Jag anar att du kanske tittar in här på bloggen idag, av nyfikenhet? På det däringa skrytet.
Well.
Skryt är kanske inte rätt ordval egentligen. Det har nog en för negativ klang. Det jag syftar på är ngt positivt. Något fint.

Att (skryta om) berätta när man gjort något bra. För andra. Låta det smitta av sig.

Flera gånger den sista tiden har jag fått så fina DM:s, på mina inlägg om att bli månadsgivare på Läkarmissionen. Ni har skrivit och berättat om hur avsnitten på 11-kaffe med Fru Vintage, som handlat om mötet med bla Risbärarflickorna, berört er så mycket, att ni bestämt er för att bli månadsgivare. Det gör mig så OTROLIGT glad och stolt! Glad för 100-lappar som kommer rädda liv och för att det ger Läkarmissionen större möjlighet att planera för stöd till nya hjälpinsatser. Stolt över mänskligheten. Att det finns så mycket fina människor. Så mycket välvilja!

Därför tycker jag att du skall “skryta” lite. Berätta för omvärlden hur lätt det är att göra skillnad. Att det inte behövs mer än en 100-lapp i månaden. För att rädda liv. Hjälp mig att dela och sprida den kunskapen! Berätta i dina kanaler att du är en männsika som inte bara berörs till tårar, utan en som vill vara med och förändra utsatta människors omständigheter. Att du valt att bli månadsgivare! Jag tänker att det kan hjälpa andra på vägen. Att du kan vara med och inspirera fler till att göra det lilla vi faktiskt kan.

Har DU en 100-lapp över i månaden? Vill du vara med och rädda liv?

Gå in här och bli månadsgivare. Då får du dessutom en jättefin premie!

Och du! Glöm inte att inspirera andra att göra likadant! “Skryt” lite vetja…..

PS. Var du en av de, som registrerade dig för att bli månadsgivare förra veckan? Skicka isf ett DM eller mejla mig på marlene@fruvintage.com Läkarmissionen hade krångelmed med min länk, så jag vill försäkra mig om att du får din premie…..

TACK för att du läste ända hit! Här kan du gå in och läsa om min resa med Läkarmissionen. Eller ännu hellre; lyssna när jag berättar i podd-avsnittet “Mer än den svarta rutan”.

Bröllop på logen

Bilder till podden ”11-kaffe med Fru Vintage”.

Avsnitt nr 6. Finns där poddar finns….

Hos qUod i ålsten tillsammans med mrs mighetto

I lördags fick jag hänga i Ålsten med dessa sköna bönor. Malin & Anna från Mrs Mighetto, och jag, körde en liten Pop Up hos Malin & Anna på Quod. (Jamen precis. Vem skall bort liksom…;)

Quod-Malin var tyvärr på annat håll denna lördag så vi får helt enkelt komma tillbaka, så att alla Annor och Malinar är på plats…..

Solen sken från klarblå himmel, så vi dukade upp utanför Anna & Malins mysiga butik. Förutom att det blåste väldigt så var vädret perfekt. Så roligt med alla som kom förbi och handlade av oss! TACK för det! Alltid roligt att få ansikten på er som följer och kommenterar.

Alltså. Det är verkligen värt ett besök att titta in hos Quod. SÅ mysig butik! Väldigt mkt fina saker, trots att ytan inte är så stor. Bästa present-stället!

Du kan bla köpa fina Prints, böcker och annat vackert från Mrs Mighetto, även när vi inte är på plats och har Pop Up.

Till sist vill jag slå ett slag för mysiga Ålsten, för dig som bor i Stockholmsområdet. SÅ mysigt! Som en lite småstadsidyll ett stenkast från Mälaren. Är godaste Sushin med ”världsberömd” Gelato till efterrätt (så gott så man dör. Men varning för lång kö emellanåt:) och shoppa i de fina små butikerna. Perfekt denna hemester-sommar vetja!

11-kaffe uppdukat föR…..

Igår jobbade jag bla i min blivande lokal här på gården. Vi har ju rivit ut alla gamla boxar i en av stall-delarna och där skall jag skapa mitt Fru Vintage meeting room framöver.

Lilla Doris kommer alltid springandes och vill vara med, när vi är i stallet. Idag satt hon uppe på takbjälkarna och tittade nyfiket på när jag fixade för en plåtning. Gulle!

På morgonen, när jag gick min morgonrunda, så hittade jag ÄNTLIGEN ett litet bestånd med Lupiner. (Jag har inte trott att de alls fanns i vår trakter. Ser dem aldrig) De stod i en lite klunga i en oanvänd hästhage. Perfekt dekoration till kaffebordet, tänkte jag som skulle duka upp och plåta i stallet.

Nu skriver flera i mitt flöde på IG att man försöker utrota Lupinerna då de ”tar över vår svenska flora”. Hade ingen aning om det. Har bara tyckt att de är så vackra…

Jag dukade kaffebordet för dem som tänkt bli månadsgivare hos Läkarmissionen under min kampanj med dem. (En vacker dag hoppas jag att vi kan dricka kaffe tillsammans på riktigt)

Finkaffe och finkeramik är ju vad man får som premie om man blir månadsgivare via mig och min länk.
De keramiker som skänkt sin vackra keramik hittar du här

Jag är så väldigt glad för all respons och alla fina meddelanden som jag fått, efter att ni hört min senaste podd på ”11-kaffe med Fru Vintage” och läst bloggen som hör till.

Många berättar om att tårarna runnit medan de lyssnat och hört berättelsen om Masalech och de andra vi mötte på vår resa med Läkarmissionen till Etiopien.

Det gör mig så berörd att ni lyssnar och tar er tid att skriva så fint till mig. TACK!

Nu hoppas jag bara att fler, än min yngsta dotter Nelly 23 år, låter orden bli till handling. Direkt när hon lyssnat på podden så gick hon raka vägen och fyllde i länken för att bli månadsgivare. That’s my girl!

Jag tänker att vi, trots pandemi-tider, är ganska många som har en hundralapp (eller mer om man vill) över i månaden. En hundring som räddar liv! Idag är de flesta månadsgivare pensionärer och Hanna Rosell, marknadschef på Läkarmissionen, berättar att man varje månad förlorar månadsgivare, eftersom så många av dem är gamla och dör.

Dags att vi, yngre generationer, steppar upp och tar över stafettpinnen, så att hjälporganisationer som Läkarmissionen kan fortsätta sin viktiga verksamhet!

HÄR hittar du länken för att göra som Nelly- bli månadsgivare!

Vill du vara med och rädda liv via läkarmissionen? Bilder till podd-avsNittet om min resa till etiopien

Jag vill berätta för dig om Masalech.
Hon är 9 år.
Och slav.

Tidigt imorse började hon och hennes medsystrar “Risbärarflickorna”, sin vandring upp i Entotobergen utanför Addis Abeba i Etiopien.

De började sin vandring före klocka 06 imorse och när de kommer tillbaka sent i eftermiddag väntar hushållsarbete.

Masalechs familj finns långt ute på landsbygden utanför Addis. De är oerhört fattiga och har lurats att skicka Masalech in till storstaden av smarta affärsmän, eller snarare slavdrivare.

Dessa fattiga familjer blir lurade att tro att deras flickor skall få gå i skolan och arbeta så att de tjänar pengar som de kan skicka till sina familjer.

I själva verket tvingas flickorna att jobba nästan dygnet runt under slavliknande förhållanden. Ofta bor de i slavdrivarens hem och sköter deras barn och hem. När de kommer tillbaka efter en hel ags arbete uppe i bergen så lagar de mat, städar, tvättar och tar hand om familjens småbarn. Deras arbetsdag slutar ofta inte förrän långt in vid midnatt.

Flickornas arbetsuppgifter uppe i bergen är att samla ihop kvistar och pinnar som sedan säljs som ved nere i staden. Arbetet pågår hela dagen utan mat och i väldigt dåliga kläder.

Det ser kanske idylliskt ut på bild men i själva verket är det väldigt kallt och fuktigt. Vi som var på besök från Sverige hade jackor på oss. Flickorna hade tunna trasiga kläder kläder och dåliga skor. Flipp flopp eller finskor i plast eller skinn-imitation. Många av dem hade en hemsk hosta. Jag var tvungen att gå undan bland träden flera gånger för att de inte skulle se att jag grät.

När deras risfång är tillräckligt stora så hjälper de varandra att binda upp dem på ryggen

Jag provade själv att lyfta ett risfång men ramlade av tyngden. Vi behövde vara tre vuxna för att jag skulle orka resan mig med riset på ryggen. Jag kunde knappt röra mig framåt sen.

Risbärarflickorna däremot går upp till 2 mil. Varje dag.

Som tur är slutar inte berättelsen om Masalech här. Genom Läkarmissionen får hon numera ett himelskt avbrott i sitt dagliga slit. Hon är en av de flickor, som efter långa förhandlingar med hennes slavdrivare, tillåts att gå i skolan 4 timmar om dagen.

Vi besökte Masalech på Entoto Freedom School. En skola som byggts upp och drivs av medel från Läkarmissionen. Hit får barn som Masalech och andra, vars föräldrar inte har råd att betala skolavgiften.

Här får de lunch, ett mål mat som ofta är det enda de får på en dag.

Förhållandena på skolan är väldigt enkla, men det är rent och fräscht, och maten luktar supergott när vi passerar det lilla köket på vår rundvandring.

De barn som bär skoluniform är de vars föräldrar har råd att betala. De andra är som Masalech, eller barn direkt från gatan.

Något som slog mig var barnens iver och glädje att vara där och lära sig.

En annan sak som verkligen drabbade mig var personalens värme och omsorg om barnen. Jag tänker på flickor som Masalech. Mötet med personalen på skolan är förmodligen dne enda motvikt hon har till elaka och destruktiva vuxna. Att under några timmar få uppleva värdighet och respekt. Minst lika viktigt som ett mål mat och att lära sig att läsa.

På skolan finns även en liten hälsomottagning. Hit kommer barnen det första de gör och får en hälsoundersökning. Här får de äldre flickorna hjälp med mensskydd och pubertesfrågor. Hit kommer även de allra fattigaste för att undersöka sina småbarn.

Vi var i Etiopien i bara några dagar men det räckte för att få en inblick i några av alla de fantastiska arbeten som Läkarmissionen är med och stöder.
Det som gjorde allra störst intryck på mig, förutom all fattigdom misär såklart, det var alla de eldsjälar som vi mötte.

Eled var en av dem. Hon har själv levt stora delar av sitt liv på gatan, som prostituerad. Idag är hon gift, har en liten son och är föreståndare för Deborah House. Att se Eleds värme och kärlek för tjejerna där var fantastiskt.

Det var inte utan att vi bävade lite inför besöket just på Deborah House. Här bor tjejer i åldern mellan 16-35. Det de har gemensamt är att de levt fruktansvärt destruktiva liv, som prostituerade på gatan.

Att de får möjlighet att komma till DH beror på personalens uppsökande verksamhet. Under lång tid bygger man förtroende genom att besöka dem på nätterna när de “jobbar”. Man visar att,an bryr sig och berättar sedan att det finns hjälp att få, hopp om ett bättre liv. Att man kan få komma till DH på deras 1 åriga rehabilitering och på det sättet förbereda sig för ett annat liv.

Kriteriet för att få den här fantastiska möjligheten är att man levt på gatan minst ett år och att man verkligen VILL förändra sitt liv.

När vi kom till DH så slogs jag av lugnet och den fina stämningen. Tjejerna fnissade blygt som vilka tjejer som helst och oron för mötet med dem var som bortblåst. Vi blev SÅ varmt mottagna och tjejrna hade förberett en klassiskt etiopisk kaffe-ceremoni.

Först fick jag tvätta de färska kaffebönorna….

……sedan rostade jag dem över en liten öppen eld.

Efter det var det dags att mala bönorna till pulver.

Tada. Den viktigaste och godaste kaffekoppen ever.

Allt på Deborah House är väldigt enkelt. Enkelt men rent och välskött.

Tjejerna bor 4 och 4 och hjälps åt med matlagning och städning, som en del av i rehabiliteringen. De genomgår samtidigt ett rehabprogram bestående av gruppsamtal och enskilda samtal. De får träffa läkare och psykologer och får på så sätt proffesionellt hjälp att bearbeta den brutala verklighet de levt i under många år.

De projekt som Läkarmissionen stöder i Addis Abeba utgår främst ifrån en lokal organisation som heter Bright Star. Den startades för många år sedan av Gizachew. Han växte själv upp på gatan och berättar att han minns när han fick sina första egna par skor, då var han 12 år.

Gizachew och hans fru har räddat livet på tusentals människor genom sitt arbete mitt i Addis!

På bilden ser ni några killar som är hos Bright Star Center för första gången. De får lunch samtidigt som Mengu, en av personalen på plats, presentear sig och pratar med dem. Jag slås än en gång av den värme som man möter dessa trasiga människor med.
Vår tolk berättar för oss att Mengu pratar om det farliga liv de lever på gatan. Att de kan få hjälp att komma därifrån. En av pojkarna börjar gråta.

Till Bright Star kan man få komma och äta ett mål mat eller ta en dusch.

Här kan de äldre ungdommarna få en enkel yrkesutbildning. Antingen till sömmerska……

….eller till frisör.

Till Bright Star kan människor, som lever på gatan, komma och få gratis hårvård, det ger samtidigt eleverna bra träning.

Efter den här resan har Etiopien fått en speciell plats i mitt hjärta. Det är något speciellt med att få komma till ett nytt land, möta folket och kulturen. Känna dofterna och uppleva det man läst om IRL.

Många lever i en enorm fattigdom, men samtidigt ofta med en sådan förnöjsamhet. Vi besökte bla en familj i deras hem. 8 personer på 20 kvm, med stampat jordgolv.

Jag önskar att du hade fått se och höra lyckan, och tacksamheten, hos mamman när hon berättar att två av deras döttrar, genom medel från Läkarmissionen, får möjlighet att gå i skolan. Jag minns tårarna i hennes ögon när hon berättade för oss. Att få ge sina barn en möjlighet som man själv inte haft. Den totala lyckan över något som vi tar för givet.

För mig var det verkligen fantastiskt att få se, med egna ögon, vilken skillnad Läkarmissionens insatser gör på plats. Att de pengar jag bidrar med, som månadsgivare, på riktigt räddar liv.

Till sist vill jag berätta för dig om Rachel. Hon är 16 år när jag möter henne.

Hon är föräldralös och har vuxit upp hos sin syster och hennes man. Vad systern inte vet är att Rachel blivit sexuellt uttnyttjad och våldtagen av hennes make, hela sin uppväxt.

I tonåren flyr Rachel tillslut, helt trasig, både i själen och underlivet.

Hon tar sig till Addis Abeba där hon blir ett lätt byte för sexhandel och droger.

Genom Bright Stars uppsökande verksamhet är hon idag en av 13 tjejer som genomgår rehabiliteringsprogrammet på Deborah House. Det var där jag träffade henne.

Hon ser mig rakt i ögonen när vi hälsar. Väjer inte med blicken och ler mjukt.

Jag får veta av Edla att man opererat Rachels underliv flera gånger. Hon har fortfarande många operationer kvar. Hon får löpande läkarvård och psykologisk hjälp.

Rachel drömmer om att utbilda sig till advokat.

Du kan vara med och stödja bla arbetet med att rädda tjejer från gatan, och alla de andra projekt som Läkarmissionen stödjer runt om i världen, genom att bli månadsgivare. Det är det bästa sättet att vara med och förändra framtiden för utsatta människor på lång sikt.

Dessutom får du just nu en fantastisk premie, i form av mitt finkaffe och en handgjord keramikmugg, om du går in och anmäler dig här

Lyssna gärna på min podd “11-kaffe med Fru Vintage” där jag berättar mer.

Saftig sockerkaka med karDeMumMa

Eftersom jag ville ta lite fina bilder inför Mors Dag så var jag ju tvungen att baka något också. Det är sannerligen inte ofta det händer numera, men OJ vad gott det blev! Lite smått chockad fortfarande faktiskt.

Jag valde att göra en saftig sockerkaka med smaksättning av Kardemumma.

Ägg3 

Smör 50 gram

Strösocker3 dl 

Vetemjöl 3 1/2 dl

Mjölk 1 1/2 dl

2 tsk Bakpulver

2 tsk Salt

Kardemumma efter smak

Gör så här 

• Sätt ugnen på 175°.

• Smörj och bröa en form som rymmer ca 1 ½ liter. Smält smöret i en kastrull, häll i mjölken och låt det svalna. 

• Vispa ägg och socker ljust och pösigt. Blanda mjöl, vaniljsocker, bakpulver och salt. Rör ner det i äggsmeten. Tillsätt smör- och mjölkblandningen.

• Rör ihop till en jämn smet och häll i formen. Grädda i mitten av ugnen i 25-30 min. Ta ut och låt kakan stå i formen ca 10 min. Stjälp upp på galler och låt svalna 

Jag garnerade med florsockerkristyr, pudrat florsocker och syrénkvistar.
Alltså. Den blev SÅ sjukt god! Hela hemligheten är tydligen att använda varm mjölk och smör (jag lät den inte ens svalna innan jag hällde i det i resten av smeten) istället för kall.

Bra att göra dubbel sats när man skall plåta. Så kan man hälla hälften av smeten i ett hjärta och dekorera med Penséer.

Äppelblom, pelargoner och generationer som njuter av härligheten tillsammans

Igår hade vi en riktigt härlig dag här på gården. Solen sken från en klarblå himmel och äntligen fick vi lite värme. Den första riktiga sommardagen kändes det som.

Farfar och lille A fortsatte bygga klätterstöd till mina Luktärtor. Visst blir de fina!

Älskar arbetsfördelningen mellan dessa tre, med svärmor som underhållare.

Jag kan inte fatta att mina svärisar fyller 80 i år. Ofattbart faktiskt. Så otroligt pigga och sugna på att hugga i, inte minst svärfar Eino. Så tacksam och glad att vi har dem boende på vår gård. Har du lyssnat på min podd så har du hört min krönika om att vi har så mycket att vinna på att leva lite närmre varandra mellan generationerna. Det är min totala övertygelse.

Mamma satt samtidigt och stämplade kaffekort vid poolen. Det är en ständig syssla som är skönt att få hjälp med.

Själv passade jag på att plantera om några av mina Pelargoner, med hjälp av Björk- en av våra Plymouth-hönor. Hon är helt klart den modigaste och mest nyfikna. Vad man än håller på med så kommer hon springandes och vill vara med. Det är nästan det mysigaste med höns, att ha dem snattrandes runt benen när man är ute i trädgården.

Tagen på bar gärning. Bra att veta att Pelargon-blommorna tydligen är goda att äta. Jag får se till att ställa de krukorna utom deras räckhåll……

Morfar och lille A avslutade arbetsinsatsen med dagens bastubad och dopp i poolen. Jag tror minsann att även lille A har ärvt de finska generna. Han kan basta hur länge som helst och hoppar i poolen trots att det fortfarande är rätt så kallt.

F.ö gör vi vad vi kan för att njuta av äppelblommen just nu. Det börjar regna kronblad så smått, så snart är det nog över för i år. Men då ser vi fram emot att Syrènbuskarna tar över! Vi har en superstor vit, en lika stor lila och en ännu större lila, som bildar bersån.

Du stannar väl upp och myser av allt vackert vi har omkring oss nu. Mer än någonsin behöver vi uppmärksamma de små glädjeämnena i vardagen. Eller hur!?

Rädda livet på någon annans mamma på morsdag!

Jag älskar den här tiden på året när alla träd står i blom. Vi har tre äppelträd i vår trädgård och det är ju så tacksamt att plötsligt blommar de, utan att man förkultiverat eller behöver ha hela hushållet fullt med plantor. Passar mig perfekt;)

Den kyliga våren gör ju dessutom att t.o.m Vitsipporna blommar fortfarande. Så härligt!

På söndag är det Morsdag.

För många är det en dag förknippat med frukostbricka med blommor och sång tillsammans med familjen. Odefinierbara teckningar från barnen;) , presenter och tårta.

Vi bor i ett fantastiskt land som fortfarande, trots pandemi och vårdköer , har en trygghet i att när vi skall föda barn så får vi den hjälp vi behöver. Den självklarheten för oss, är en dröm för miljoner kvinnor runt om i världen.

Varje år dör ungefär 300 000 kvinnor av sin graviditet eller förlossning och en miljon bebisar dör under sin första dag i livet. När en mamma förlöser sitt barn hemma på jordgolvet blir även mindre komplikationer livshotande.  Men genom att ge bort en förlossning ser du till att en fattig kvinna i Tanzania eller DR Kongo får föda barn i en säker miljö. På de sjukhus Läkarmissionen stöttar finns möjlighet att ge kejsarsnitt när det behövs, och där finns bra vård till för tidigt födda barn.  

En okomplicerad förlossning vid Panzisjukhuset i DR Kongo kostar 180 kronor. (!)

Med din morsdagspresent ger du inte bara din mamma en speciell gåva på mors dag - du bidrar också till livsviktiga insatser.

Denna morsdagspresent går till en kvinna som annars hade fått föda barn hemma, ofta under väldigt osäkra förhållanden. Att möjliggöra för en annan mamma att få uppleva sin egen mors dag är kanske bland de finaste gåvor en mor kan ge en annan mor.

Det här är Dr Dennis Mukwege. Han och hans team, på Panzisjukhuset i Kongo, har räddat livet på tusentals kvinnor. Panzi är ett utav de sjukhus som Läkarmissionen stöder bla genom sin morsdags-kampanj, som går ut på att ge bort en förlossning i morsdags-present.

Jamen hur fantastiskt! Tänk att vi genom ynka 180 kr kan vara med och säkerställa en mammas liv. OCH livet på det barn hon skall föda.

Här kan du gå in och läsa mer och även se hur du kan skriva ut ett fint gåvobevis till mamma. Perfekt i dessa tider när många inte kan träffa sina mammor som man brukar!

Dessutom släpps mitt tredje avsnitt av min podd “11-kaffe med Fru Vintage” idag, där Eva och Hanna från Läkarmissionen är mina gäster!
Där får du bla höra om Hannas skräcknatt ute på fältet i Kenya, där hon trodde att hennes sista stund var kommen, och om Evas möte med 4 föräldralösa i Rwanda. De förlorade båda sina föräldrar under folkmordet. 20 år senate kommer Eva tillbaka, hur såg det ut för dem då….?

Välkommen till min podd-11 kaffe med fru vintage!

Förra veckan var Malin och Anna från Mrs Mighetto hos mig på frukost. Jag skrev då att vi trängt ihop oss i ena änden av bordet, eftersom vi hade spännande hemlisar i den andra änden. Oj vad många blev nyfikna och undrade vad etta kunde vara för kul…..

Sanningen var att vi hade podd-utrustning monterad i andra änden av mitt köksbord. Jag skulle nämligen spela in mitt andra avsnitt av min podd 11-KAFFE MED FRUVINTAGE med Mrs Mighetto som gäster!

Det blev ett härligt samtal om glädjen i att skapa och driva Mrs Mighetto, men också om utmaningarna och stunden där de båda faktiskt var beredda att ge upp……

Från och med nu! kan du gå in och lyssna på mina två första avsnitt på Podcaster och på Spotify.

Jag är SÅ glad för detta nya “ben” av min plattform Fru Vintage! Hoppas att du vill lyssna och att du gillar!

Jag skulle bli ÖVERLYCKLIG om du dessutom ville prenumerera och sprida podden!

JaG HAR BLIVIT Stammis på rosendals trädgård

Oj vad veckorna rusar iväg nu! Älskar dessa soliga, lite kyliga dagar, men nu längtar vi väl efter värmen? Inte minst alla de som har sina hem fyllda med fryskänsliga plantor. Till dem hör jag dock inte. Mycket enklare att svänga förbi Rosendals trädgård igår och köpa färdighärdade plantor;) Hälsar latmasken.

Förra veckan hade jag finbesök till frukost av Malin & Anna från Mrs Mighetto. Vi har trängt ihop oss i ena änden av mitt köksbord, eftersom vi har hemligheter i andra änden….:) Snart skall jag berätta om vad vi hittade på. Älskar att göra saker med dessa två! varmare och mer prestigelösa girls får man leta efter. De har dessutom samma tänk som jag, att allt det goda vi fått kan få betyda något för någon annan. Mer om även detta framöver……

Jag har även hunnit ,med en rolig plåtning på vår loge, i sällskap av stallkatten Doris.

Så fort hon hör att någon är i stallet så kommer hon springandes. Slänger sig handlöst framför ens fötter och vill bli kliad. Gulle. På tal om det så var det rolkigt att se att så många är “kattmänniskor” bland mina följare. Gjorde en statisktisk (?) undersökning om det i mitt flöde härom dagen. Särskilt som jag själv föredrar hund och är fostrad att katter är opålitliga och kissar där de inte skall. Tur att man kan nyansera och bilda sig en egen uppfattning som vuxen:)

Jag har även hunnit med två besök på Rosendals Trädgård den senaste tiden. Räknade efter att jag faktiskt varit där en gång i veckan den senaste månaden. SÅ mysigt ju! Mackan och jag tog en 11-kaffe-dejt där en lördag, förra veckan var mamma, Nelly och jag där och åt lunch. Även Johanna Hulander och jag tog en långlunch där förra veckan och igår var det Malins tur att vara min Rosendals-dejt. Ingen av dem vet om att hela min anleding att åka dit, egentligen, är att jag väntat på att de skulle släppa sina Luktärtsplantor. Igår fick jag äntligen möjlighet att köpa med mig en låda hem! Så idag skall jag be farfar bygga höns-skydd till mina pallkragar……

Finaste Malin in aktion. Tänk ändå att vara inne på sitt femtionde år (jag alltså) och fortfarande hitta nya fantastiska vänner. Malin är en fantastisk fotograf, kreatör och entreprenör som numera även kan titulera sig författare! Här kan du beställa hennes magiska bok CHANGEMAKERS, en hyllning till 18 kvinnor som vågar gå sin egen väg och satsa på sina drömmar. Ödmjukt hedrad av få vara en av dem.

För mig är Malin dock så mycket mer. Älskar vänner som också, som jag, gillar att prata lite “djupare”. Om värderingar, saker man varit med om och hur det formar en. Livet helt enkelt. Tack fina Malin! Snart igen.

Älskar att gå förbi alla dessa vackra fröpåsar på Rosendal. Med betoning på GÅ FÖRBI. Länge trodde jag, varje vår, att i år händer det! “Detta är året då jag plockar fram mina trädgårds-mästar-gener och går bananas på odling” Jag har dock lärt mig hur det blir. Entusiasmen är stor till en början men det räcker liksom inte hela vägen. Så, vis av mina ålder (?) har jag de senaste åren istället gynnat duktiga odlare och trädgårdsmästerier och köpt deras färdiga plantor. Alla skall ju få sin inkomst liksom.

Nu skall jag ta tag i fakturor och mejl, innan jag går ut till hönorna i solen.

Ha en fin dag!