Oj vilken dag vi hade i kaffehuset igår, mitt hönsgäng och jag! De var såklart med mig när jag dukade och riggade upp inför 11-kaffe och podd-inspelning. För att avleda dem ifrån att hoppa upp och tjuva av mina vindruvor, ja de hoppar verkligen vilket är en rolig syn, så har jag här slängt ut en näve brödsmulor. Finskt rågbröd för att vara exakt, fint skall det vara……
Jorå, sen fick vi minsann finbesök av självaste Per Fredrick Dahwit Putte Nelsson, i kaffehuset. Vilket av namnen som egentligen var tänkt som tilltalsnamn, och hur smeknamnet Putte kom till, får du veta i en podd nära dig under hösten. Kanske redan under september, vi får se…….
En sak kan jag iallafall säga säkert och det är att det verkligen stämmer att han är en riktig feelgood-kille, den där Putte. Vi hade kunnat sitta och babbla i timmar, men hann ändå med både kändisskap, vardagsrasism och en stjärnspäckad musik-karriär bla, under våra dryga 40 min vid mickarna. Stay Tuned, för detta avsnitt vill du inte missa…..
Efter podd-inspelning, med efterföljande belgiska våfflor och ännu mera kaffe, så var det dags att åka och hämta lille A på förskolan. När vi kom hem gräddade vi resterande smet och bjöd in farmor & farfar och “gammo” (gammelmormor) på våffel-mellis. Så mysigt! (kolla in spelevinker th, som är väldigt nöjd,) Måtte detta lilla gäng leva för evigt.
Även Stina the Little Queen var med såklart, det är hon alltid. Hon har egentligen inte så mycket till övers för de där “små människorna”, men lille A älskar hon. Hon blir överlycklig när han kommer hem och håller sig sedan nära honom när vi fikar. Hon vet vart det kan vankas smulor….
Farfar tog en paus i klippningen av vår häck runt huset, kl var ju dessutom precis slagen 15 och då dricker man ju alltid eftermiddagskaffet, så handskarna i en prydlig hög på tegelgolvet. Gammo hade precis vikt ihop en mastodont-tvätt från vårt sträck och farmor kom tillbaka, precis lagom, från sin eftermiddagsrunda med Stina, så alla var fikasugna.
Lille A och jag hade även hunnit rädda några klasar vinddruvor undan Babsan och resten av hönsgänget. Jag förstår att de gör vad som krävs för att nå upp till dem, för de är SÅ söta och goda. Och pyttesmå. Inför nästa år måste vi nog gräva om där det växer, för vinrankan har inte alls brett ut sig som jag tänkt. Mitt mål har varit att den skall växa som något slags solskydd i taket på kaffehuset, men den vill inte riktigt ta sig sådär som man hör att de kan göra….
Jaja.
Bob, Babsan och resten av tjejbandet var verkligen nöjda med gårdagen. Ja, för de fick ju såklart också smaka på vårt våffel-mellis. Alla på gården skall med…..